Havet Ligger Blankt.

Havet ligger här och jag kommer hem igen. Det är sol och det är varmt och veckan driver snabbt iväg och en vända till Ståkkolm och hösten och möte och sen ner igen och några dagar vid vätterns högra strand. Jag går här nu och Köpenhamn ligger på andra sidan och min längtan växer när skymningen kommer och när solen långsamt blir större där. Det finns städer som får mig att flyga högt över molnen, och då kan jag titta ner och se hur litet allting blir, och där kan jag minnas hur stort allt litet egentligen är. Stegen känns lättare när skorna blir tyngre och gatorna skiftar i guld och havet ligger blankt och det är då det är där jag bor.

T.