Friday, January 21, 2011

Danshumör.

"När du kommer och brinner säger de: Skriv ett förslag. Om två år och några månader kan du få svar. När det är du som borde leda oss. Det är ni som borde leda oss. Led mig fel om ni vill men under min livstid kan jag nån gång bli ledd av nån som tror på nånting ..."

Annika Norlin och Säkerts Facit går på repeat och jag arbetar med att boka in mina hundbilder. Det går så där, ganska underligt kan jag tycka, det borde gå som en dans, hundmarknaden har ökat markant de senaste åren och hundar berör många och bilderna är bra och lite mer än bara hundar. Visserligen har jag inte tagit kontakt med så många än. Faktiskt bara ett par och svaret blev en svävande historia. Att kunna ta en refusering ingår i arbetsbeskrivningen som frilans, det kan jag ta, det är inte det, ett klart svar, ett klart ja eller ett nej är allt jag begär. Som tur är har jag bokat in en annan utställning i Helsingfors nu till våren eller eventuellt till hösten. Verkar som om finnarna är snabbare och mer vakna. Sist jag ställde ut där blev jag upphämtad med taxi vid flygplatsen och bjuden på krogen varje kväll, det var intressanta samtal, trevliga människor, och Helsingfors blev en stad jag kom att tycka om och gärna återvänder till. Nu menar jag inte att jag tvunget måste glida fram som en primadonna. Inte alls. Det är bara det att med ett ärligt intresserat bemötande går allt lite smidigare. Kanske borde jag ta kontakt med Fotografiska ordentligt, han den där Jan Broman är bra, han tänker nytt och är en del i tiden, tror han är rätt person att förstå bildernas värde ur ett vidare perspektiv, ett strikt publikt och kommersiellt intresse. Det var han som bokade pirenbilderna utan minsta tveksamhet. Att ingen i söder kopplade den prylen ställer jag mig väldigt frågande till. Det var ju trots allt här det utspelade sig. Söderöver. Delaktighet i samtiden är väl det minsta man kan kräva, jag dissar inte, jag bara lyfter det jag tycker fungerar bra och en bra skiva är på väg och lär komma i dagarna. Tillvaroturism med Sture och hans Dansorkester. En slags reggae på svenska med mina skinande bilder på omslaget och ett dansbehov som Emma sa en gång. -It's not my revolution if i cant dance to it. Så enkelt. Så lätt. Det måste vara enkelt och lätt och det kan vi alla lära oss av.


Bilden: Fisksoppa med italiensk fågelhund. Ett klick och den blir större. Som print mycket större - sextio gånger nittio centimeter.

T.