Hösten Klarar Sig Själv Och Är Vackrare I År.

Idag är det lite mörkare ljus och regnet hänger i luften. Jag hade bestämt mig för att sova minst till tio, vi kulturarbetare har ofta lite egna tider, och jag har inga kor att mjölka. Jag sover och arbetar när jag vill. Jag gör alltid som jag vill.

Jag dricker mitt morgonkaffe med en liten skvätt kall mjölk.

Tidigt i morse ringde hon som efterbehandlar mina bilder, hon är grym på att plocka bort torkfläckar och repor, mina negativ är fulla av det. Jag uppskattar verkligen hennes hjälp och hon får ringa när hon vill. Dygnet runt. Det vet hon.

En kvart senare ringer en journalist och vill göra en intervju. Om Christiania. Vad ska jag säga om det, jag vet precis vad jag ska säga, jag vet alltid vad jag ska säga...

Jag har ingen hund hos mig nu. Det känns inte bra och morgnarna kan bli alltför ensamma då. Tror inte jag kan leva utan hund. En hund som bara bor hos mig, en hund som lever sitt eget liv, men som lever det tillsammans med mig. Det är inget som kan tränas. Det bara finns där från början. Det är enkelt.



Nu kom ljuset tillbaka och regnet som aldrig kom drog bort igen. Hösten klarar sig själv och är vackrare i år.

T.