Jag kastas mellan ytterligheter. Eller om det nu bara är så att jag går med egna ben. Naturligtvis.
I helgen firade fristaden födelsedag med musik och uppträdanden i varje hörn. Varmt och vänligt. Kanske var det för sista gången, folketinget har ju sagt att det ska stängas, och att bostadsrätter ska byggas. Det kan bli svårt att sätta emot. Kanske är det bara så att allt har sin tid, att Christiania haft sin tid och det är läge för något annat, men jag kan inte komma ifrån att platsen är unikt och bör k-märkas istället för att rivas. Vi får se vad som händer. Men dom har mitt stöd. Tvivla aldrig på det.
Egentligen vill jag bara vråla. -Idioter. Ser ni inte det unika. Idioter!
Har slutfört ett stort fotoprojekt. Sista utställningen gick ner i lördags och nu ska den packas i lådor och ställas i en källare någonstans. Det känns fint att allt gick vägen och att den vandrat runt på alla de platser det var tänkt, den gav mig mycket, tog mig till nya länder, men idag är jag trött på skiten och det är skönt att det är över. I vilket fall, stora projekt kräver mycket pengar, pengar som finansiärer vill ha redovisning på. Igår var jag fångad av siffror upp över öronen. Staplar och långa meningar av redogörelser, inte den mest sexiga sysselsättningen, men det är viktigt säger dom, danskarna, jag vet inte det jag.
Tror allt gick bra. Och jag är fri igen...
Fortsätter med mina små expeditioner i självporträtt. Det är roligare nu, nu när jag vant mig vid hur kameran ser på mig, vi har ju lite olika uppfattning, kameran och jag. Kortet är taget sent igår när vi skulle ta kvällspromenaden. Taskigt ljus och grova korn kan ibland bli vackert, och visst är jag stilig, stilig i all min enkelhet.
För övrigt lyssnar jag på Ras Cricket - en skiva jag fått som present. Mesreggae säger min bästa kompis, skönt, glatt och bra gung, säger jag. Och det kommer säkert upp fler av deras låtar här någon dag, tills dess, hör nedan.
T.