Göra Klart.

Härom dan gapade jag över väntan. Nu helt plötsligt är väntan över, en del av väntan, det är som jag tidigare sagt, när man minst anar, då kommer det. Kanske är det ketchupeffekten, jag vet inte, men jag vet att nu blev det fullt upp över en natt. Rosengårdsutställningen ska hänga på Malmö Museer i november. En projektkurs i fotografi är nu bestämd att bli av. Den lilla men snabba utställningen är snart klar och ska upp i oktober. I detta ligger min fokus nu, sen guppar en grupputställning, en bok, och en filminspelning och pockar på min uppmärksamhet. Det känns bra att veta.

Jag märker så tydligt att jag mår bra när det rör på sig, när startskottet smäller och det är dax att köra, att göra, att bara gå och vänta gör liksom ont i mig. Så har det nog alltid varit om jag tänker efter. Det var precis likadant när jag var yngre, men på ett annat vis.

"Det kanske var pundigt. Det kanske var bra."

Det har alltid varit viktigt för mig att göra klart för att kunna gå vidare. Som att lossa lasten för att lasta i nytt. Ibland fungerar det inte, hur gör man då, hur gör man när något ligger och skaver, kanske släpper man och tar upp det igen när förutsättningarna är bättre, kanske begraver man helt och glömmer. Kanske är det så enkelt. Kanske är det det för andra, men inte för mig, jag har aldrig lyckats med det i alla fall. Jag måste sopa rent och göra klart. Det är bara så det är. För mig. Och det gäller det mesta här i livet. Mitt liv.

T.

Ps. Tydligen ska SVT köra en pryl om Nordbor, idag fredag, kika då.