Min största fiende är väntan. Alltid denna väntan, väntan på slantarna så boken kan gå i tryck, väntan på en grupputställning ska produceras, väntan på att en filminspelning ska startas, väntan på att utställningsansvariga ska höra av sig. Så är det säger någon, ja tydligen säger jag, men det behöver inte vara så. Inte alltid. Idag tröttnade jag och började rodda med en liten men snabb utställning. Tolv bilder i femtio/sjuttio format blir lagom för ett café, krogar och barer är bra utställningsplatser, många människor som passerar, människor som kanske aldrig annars går på utställningar. Sådant är fint och det är bra för mig.
I oktober ska skiten upp. Så är det med den saken. Ses.
T.