Jag Blir Så Jävla Upprörd.

Jag gick ut i solen, gick förbi min polare, han satt där och arbeta men hade tid att bjuda på en kopp. När vi satt med vår kopp började han berätta om sitt arbete. Vad som hände härom dan.

Han arbetar med pojkar som inte gör det samhället vill. Buspojkar om jag ska uttrycka mig milt. Det är en slags anstalt för ungdomar, vilken spelar ingen roll, och jag tänker inte heller nämna berättelsens huvudpersoner vid namn. Det är helt ointressant.

Chefen för den där ungdomsanstalten hade kommit på en projektidé. Ungdomarna skulle fotografera sig själv och det liv de lever. En bra idé kan tyckas, det tycker i alla fall jag, kameran är ett ypperligt verktyg för att utforska sig själv och sin omvärld.

Till saken. Chefen hade bjudit in två fotografer för att föreläsa om fotografi och för att hålla i projektet. De två fotograferna har med sig några böcker, bland annat Kent Klich bok om Beth (vilket är bra), dessa böcker läggs i en hög på ett bord, och inte ord yppas mer om det. Vad gör fotograferna istället, jo, de börjar föreläsa om teknik, om photoshop, vad i helvete tänker de med. Photoshop?

Här är grabbar som inte (förmodar jag) har en aning om vad bild kan vara, och kanske inte bryr de sig inte nämnvärt heller, men inte fan blir de mer intresserade genom en föreläsning om photoshop. Något tristare kan jag inte tänka mig. Smaka på det; photoshop ... inte låter det sexigt, eller hur. Och inte fan luktar det något heller.

Vi ska inte glömma att det handlar om att skapa ett humör. En känsla av kreativitet och kraft. Att bilden kan förlösa och bli en väg ut. Jag har svårt att se att photoshop kan göra det. Tekniken får aldrig sättas i första rummet, den kommer sen, sen när man har ett material. Jag blir så jävla upprörd av sådant klumpigt beteende.

Stäng ner burken och släng photoshop åt helvete. Visa bilder av Nan Goldin. Visa bilder av Antoine D'Agata. Visa bilder av Larry Clark. Visa vad man kan göra med bild. Förstå att grabbarna måste känna igen sig för att det ska bli något. Få dom att förstå att deras värd är viktig att berätta om. Att deras personliga historia är unik.

Fan.

T.