Jag träffade en massa människor igår, några jag mött tidigare, några jag aldrig sett. Det är liksom det som är prylen med dom där fotoplanken. Där hängde bilder, visst det är fint och kul, men det är mötena som lever kvar.
Bland annat träffade jag en gammal bekant, vi hann väl inte prata så länge, men jag förstod att hon kände sig lite vilsen just nu. Det finns antagligen inga rätta svar eller metoder i sammanhanget men för mig kan vilsenheten vara min bästa vän. Att veta exakt var man är på väg skapar inga ärliga uttryck, det blir oftast mest teori och yta, och det kan inte vara speciellt intressant för någon, allra för minst mig själv. Då kan det vara bättre att vända på det, att försöka förstå vad man inte vill åt, att gallra bort skiten och renodla. Nu pratar jag inte enbart om bild och kreativt arbete.
Keep The Faith (The Business).
T.