Hej Igen,

fint att du kunde svara så snart, det gläder mig och jag behövde det, och tack för låtarna. Jag gillade verkligen känslan, och gitarrspelet, det får mig att tänka på Joni Mitchells -Blue. En skiva jag fortfarande kan lyssna på nästan dagligen och omslaget är det absolut bästa någonsin. Ja, omslaget, jag hjälper dig gärna med bilder när det blir tid för det, det skulle vara en ära att få ha mina bilder på din skiva. Kanske borde jag sätta mig på tåget och åka upp, låta din musik inspirera mig ett tag, du bor väl kvar där mitt emot fotbollsplanerna. På tal om det, har du hört att Henke Larsson är ny tränare i randigt, det känns riktigt bra, om inte annat för mediabevakningen, och sen trillar sponsorslantarna in, vi kan inte förringa medias makt, teve och tidningar, gratisannonser. Läser recensionerna av nya bluesboken. De är bra. Eller egentligen står där ingenting, precis som vanligt, jag har aldrig fått dåliga recensioner, men aldrig heller har någon recensent begripit vad jag håller på med, och det är väl kanske tur det. Du har nog rätt i att jag lät uppgiven i förra brevet, det är som vanligt när projekten är klara, men denna gång kändes värre. Allt som arbetet tryckt bort bubblade upp igen. Skiten utanför blev för påtaglig. Jag var som Bambi på hal is. Kunde helt enkelt inte värja mig, allt slog emot mig samtidigt, kände mig helt jävla tom när jag kröp ut ur mitt gryt. Det är aldrig enkelt att bli av med ett barn, det man vaggat och burit på sin arm så länge, inte konstigt om jag kände mig ensam och övergiven. Man står ju helt plötsligt bara där utan någonting på sig. Idag är det bättre. Har några nya prylar jag filar på. Vi borde gå ihop och göra någonting, en slags manifestation över hela landet samtidigt, en protestutställning för humanare politik. Det gick ju faktiskt med fröjdenborgsutställningen. Minns du den (då när jag råka säga kuk i teve). Bilderna skapade den debatt jag sökte och dagcentralen fick till slut vara kvar. Det är just den hårda protesten jag kan sakna i konsten idag, ingen tycker någonting, men det får fan inte bli progg, något tristare kan jag inte tänka mig. Bra musik och artikulerad text, kombinerat, annars kan det lika gärna vara. Bilder som sparkar uppåt. Känslor som når in. Det går aldrig att förneka vad man ser och känner. Ja, du hör ju själv, jag är på banan igen, men denna gång lite mer finstämd och inte alls lika bullrig som tidigare. Skyller på fiskleveroljan, den ska dämpa hetsiga människor, och det är väl därför jag äter den. Sen är det naturligtvis så att jag simmar i andra vatten nu. Det bidrar säkerligen. Mycket och inget har hänt sen vi sågs, berättar mer längre fram, ser fram emot ditt brev och lycka till med skivan.

Ta hand om dig.

T.