Viktiga saker.

Missförstå mig inte. Jag uppskattar verkligen alla era tips om digitalkamera. En tanke som slog mig, är att teknik verkar beröra många, ett inlägg om teknik. Rassel. Och många åsikter ramlar in. Många har saker att säga i ämnet. Det tackar jag för.

Ibland skriver jag om saker jag anser är viktiga. Exempel politik och samhällsreflektioner. Då är det helt tyst. Märkligt kan jag tycka. Det är därför jag knäpper. Och det är så man bör använda kameran. På ett eller annat vis. Politik och samhällsreflektioner alltså.

Kanske ett eko av tiden. Hoppas fan inte det.

Kanske säger någon annan det bättre än jag. Ordet har aldrig riktigt varit mitt sätt att berätta (men jag gör det i alla fall). Därför gör jag ett nytt försök med någon annans röst. Martin, Sture Allén från Svenska Akademien. Låten heter -Vi kan ge mer. Den finns på skivan -Långsamt Gift i Bestens Buk. Martins s k soloskiva. Lyssnar mycket på den just nu. Det borde fler göra.

"När den stora förvirringen tynger mitt bröst
Jag ser lidanden i nord, syd och väst och öst
Försöker jag lyssna till den inre röst
Som ger mig hopp och som skänker tröst
När gemenskapen har spelats ut
Och maktmän predikar historiens slut
Fastän vi ser att hela världen är sjuk
Ska vi veta hut och vi ska hålla trut
Men om vi tänker själva och samlar mod
Och låter dem få veta att vi fått nog
Och att vi vet att vi alla är samma blod
En enda enhet, syster och bror
Inga blåblodade, ingen hög eller låg
Bara vi som låtit oss hållas så
Bakom dimmridåer och bluff och båg
Men när vi sett kan vi inte bara titta på

Medmänniskor res er
Jag vet vi kan bli fler
Vi låter morgondagen börja nu
Medmänniskor res er
Jag vet vi kan bli fler
Vi låter morgondagen börja nu

Vi måste sjunga ut inte tysta ner
Inte vifta bort utan lyssna mer
Och inte låta oss hållas i dystra led
För om vi vägrar så finns inte klyftan mer
Och om vi låter oss vara de som bara tittar på
Tänk vilka signaler vi skickar då
Allt vi köper det stödjer deras vrickade mål
Men om vi söker, vem vet vad vi hittar då

Alldeles för länge har vi låtit oss dribblas bort
De har fått oss att tveka och tro att vi inte kan
Alldeles för länge, men nu sätter vi hårt mot hårt
Och söker styrka i varann"

Nu till något helt annat:

Var precis och skulle knäppa pressbilder till en teaterföreställning. Ingen där. Kom på att det är en röd dag. Kanske ett missförstånd. Jag reflekterar aldrig över dagars färg. Borde kanske börja göra det. Eller inte.

Igår visades mina bilder på en kulturkväll i Röstånga. Tyvärr kunde jag inte närvara personligen. Hoppas det gick bra i alla fall. Det var andra herrar som höll ställningen. Pibe läste och min gamla bekant Janne visade sin nya film. Soppköket. Har inte sett filmen själv, men tror mig förstå att den har något viktigt att säga. Mer sådant. Berätta viktiga saker. Nu. Vänta inte.

T.