Hela Världen.

Ibland kan jag bli riktigt irriterad på velande. Fundera hit och dit. Man ställer en rak fråga. Då förväntar jag mig ett rakt svar. Ett ja. Eller ett nej. Hur svårt kan det vara. Likaså när man inte står för sin sak. Någon håller med, tycker det är en bra idé, och sedan inte genomför det. Sådant stör mig. Ha lite guts och våga säga vad ni tycker för fan. Var hamnar vi annars. Det är lite ur de kriterier jag väljer min bekantskapskrets. Nog om det.

I fredags kom Stieg Larssons nya bok. Den sista i triologin om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander. Hon är cool hon, Lisbeth, om jag varit tjej, då skulle jag vilja vara som henne. Annars med för den delen. Bara en sådan sak, som att hon spöade upp en påträngande våldtäktsman vid Gamla Stans tunnelbanestation, det borde alla brudar göra. Även killar. Ta vårt ansvar. Tror världen skulle bli lite lugnare då. Tryggare i alla fall. Om det nu är trygghet vi behöver.

Joe Strummer sjöng en gång -Its not Coca Cola. Its rice. Fundera på det. Det gör jag.

En annan bok. -Jag vill ha hela världen. Som jag läste för några år sedan. Fredrik Eklund tror jag det var. Kommer inte ihåg säkert. Jag vill också ha hela världen. Inte ekonomisk rikedom, prylar eller berömmelse. Nä. Jag vill vara delaktig. Vara med när saker händer. När förändringar skapas. På gott och ont. Det är vad jag strävar efter. Det är bara det att tiden saknas. Är för snäv liksom. Därför stör det mig när projekt rinner ut i sanden, på grund av att människor snackar skit, inte har en egen drivkraft. Jag har inte tid med bullshit. Punkt.


Bilden är från ståkkolm. Första sommaren med A. Vi var på väg hem till en gammal vän. Han var på arbetet och vi lånade hans säng ett tag (det berättade jag aldrig). Minnen. Underbara minnen. Bilder kan vara det. För övrigt är det ett vanlig s k gatufoto. Varken mer eller mindre. Men i vilket fall, den sommaren fick jag hela världen, så är med det.

T.