Tid för Köpenhamn.

Jag älskar Landskrona. Ibland blir här för trångt, för lugnt, för livligt, för tråkigt. Borde åka till Köpenhamn då. Det tar inte mer än lite över en timme med tåg. Båt går ju inte längre. Tåg funkar bra det med. Vet inte varför jag inte åker dit oftare. Borde göra det. Skyller på dåligt med tid. Vet att det är för enkelt.

Jag har mycket att stå i. Måste ta mig tid till ingenting. Råkade tjuvlyssna på B och V för en tid sedan, utanför backstages på Tivoli i Helsingborg, dom hade spelat, och jag hade visat bilder. Det var natt. B:s röst: -Ska man ringa Thomas bör man ha ett ärende. Honom ringer man inte bara för att ta en fika.

Vet inte om det är ett sådant rykte jag vill ha. Tror inte det. Gillar faktiskt att fika. Är en social varelse med behov av ensamhet.

Ett tag var jag i Köpenhamn minst en gång i veckan. I alla fall under de varma delarna av året.

Jag och H hade lånat en båt och låg i Christianshavn, precis vid Christiania, innan upprensningsreformerna. Där bodde vi. I centrala Köpenhamn. Det var sommar. Vi var de salta killarna och höll fest sju dagar i veckan. Sov om dagarna och levde om nätterna. Har en del negativ från den tiden. Längre fram ska jag göra något av det.

Följande är ordagrant återgivet och utspelar sig på en klubb där ett glas vin kostar 700 danska och då ingår det mer än vin. Vi hänger i baren med var sin Hof, i den ingår bara Hof, men kostar 80 danska. H är som vanligt mer än måttligt berusad men ganska avspänd. En tjej som inte var jungfru spänner upp sin varma barm mot honom och frågar om han kan bjuda på ett glas vin. H tittar upp mot henne med dimmiga ögon, funderar en stund, och säger:

-Du kan väl bjuda mig. Du tjänar nog mer än vad jag gör.

Då var det dags att gå. Kvällen slutade senare ganska drastiskt.

Minns en annan händelse, i liknande kvarter, med samma huvudrollsinnehavare, men i Paris. En lång historia, får bli en annan gång, kanske till våren.

Vi gjorde även jobb under den tiden. Minns ett där tråden var en heldag med familjen i Köpenhamn för totalt 500 kronor. Som en utflyktsguide i reportageform. Vi gick runt bland sevärdheter och gratismuseer. H skrev och jag knäppte. I reportaget skulle det framgå var man kunde äta lunch. Vi hittade en liten delikatessgata där vi köpte vin, ost och bröd. Satt oss vid Söerna. Solen sken. Par hånglade. Fåglarna sjöng. Livet var underbart. Plötsligt säger H;

-Vet du vad vi gör nu?
-Nä, svarar jag och tar en klunk vin.
-Vi jobbar, säger H och flinar.

Vi hanterade inte några större slantar på den tiden. Men vi klarade oss. Alltid löste det sig. Vi hade det bra och minns inte någon gång att vi gick hungriga. Var livet för trångt, för lugnt, för livligt, för tråkigt, då åkte vi till Köpenhamn. Det fanns tid till det. Det bör alltid finnas tid för Köpenhamn.

T.