Kärleken.

Din silverfärgade Volvo med automatlåda stannade mjukt in utanför min port. Jag satt i passagerarsätet med mina svarta Converse behagligt placerade på instrumentpanelen, och Magnus Johansson sjöng: "...hon röker för mycket, hon sover knappt alls. Hennes naglar är så smutsiga, hon sjunger alltid falskt. Hon talar alltid först och tänker alltid sen. Själv har jag tänkt hela dan, jag har tänkt på en liten tjej..."Jag knäppte av radion och vände mig sakta mot dig, våra blickar möttes för en kort stund. Du gav mig en blåblyg blick under lugg. Du var fin. Och jag, fast besluten att fortsätta spela den coola killen sa: "Det finns en parkering vid kyrkan, bakom huset, du kan ställa bilen där."

Uppe i min kvart växte spänningen. Vi stod i köket och visste att allt var klart, men drog ut på det lite till. Situationen var trots allt ganska komplicerad. Kanske förbjuden. Jag öppnade kylen och frågade: "Öl eller vin?" Du svarade snabbt: "Vin, men då måste jag sova här...bilen du vet."

Min lägenhet var liten, där sovrummet ska vara, finns ett mörkrum och det andra rummet upptas mest av sängen. Jag satt mig på den, och du tog plats i min gamla loppisfotölj mittemot, smakade på vinet och började prata... "Du kan väl lägga dig här," sa jag och gjorde en inbjudande rörelse med handen..."sängen är stor nog till oss båda".

Dina kyssar var heta och krävande. Din tunga virvlade runt mot min, samtidigt som du arbetade febrilt med spännet i mina jeans. Mina händer letade sig innanför dina trosor.

...kärleken i mitt liv...

T.