Ett Anständigt Liv.

Ett Anständigt Liv. Såg den i helgen, för tredje gången, utspritt på cirka tio års tid. Det är den andra filmen i den s k modstriologin om Stoffe och Kenta. Där Dom Kallar Oss Mods utgör den första delen och Det Sociala Arvet utgör den tredje och sista filmen.

Scenen där Stoffe sjunger till sin son Janne är uselt fotat. Sången är minst lika dåligt utförd. Men. Vilken känsla där är i det. Länge sedan jag blev så berörd av något. Medan sången ljuder ser vi Stoffe gå med Janne och hans fru Lena på Skansen. Tidigare i filmen har vi fått reda på att Stoffe kommer att dö i en överdos heroin.

Stoffe, Janne och Lena på söndagsutflykt bland andra familjer på Skansen. Medan Stoffe sjunger med skrovlig röst. - Lilla Janne hur kommer det att gå. Framtiden orkar jag inte ens tänka på...

Vilken känsla. Vilken närvaro. Detta är film. Detta är på riktigt. Här överträffar dokumentärfilmen spelfilmen alla kategorier. Detta har hänt på riktigt. Detta är sant.

Fy fan.

Ofta när man pratar bild. Pratar film. Pratar författarskap eller någon annan kreativ uttrycksform. Snackar man teknik. Jag upplever det så i alla fall. Man glömmer det viktigaste. Känslan. Om känslan finns där, kan tekniken vara hur usel som helst.

Det handlar om att beröra. Tror inte på välexponerade negativ. Tror inte rätt böjningsformer berör någon. Tror inte på den rätta tonskalan. Däremot tror jag på autencitet. Det tror jag berör.

Konst. Det är fantastiskt med konst. Var och knäppte på en vernissage i lördags. Bilder som ska hamna i katalogen sedan. Det var insläpp klockan tre. Invigningstalen började fyra. En timme till mingel. Till saken hör att utställningen byggde på skuggspel (med stora lampor). Det var en solig dag i lördags. Skuggspelen hade svårt att synas. Till saken; Under mingeltimmen iaktog jag ett medelålders par, traditionellt klädda i svart poltröja på honom, och långa brokiga halsdukar på henne, de stod länge och beundrade lampan. Framifrån. Från sidan. Lite försiktigt bakom. Jag har fotografiska bevis. Konst. Det är fantastiskt med konst.

Ha Ett Anständigt Liv.

T.