Kärlek och vänskap.

Jag knäpper fortfarande på film. Oftast. Mina bilder fastnar på negativ och ibland på dia. Tycker om känslan av korn. I en digital bild finns inga korn. Det blir brus. Men det finns många fördelar med det digitala, miljön, ekonomi, tid, men det blir inte riktigt bra. Eller rättare sagt, det blir för bra. Sterilt. Kanske som att vara sambo.

Kodak ökade sin försäljning av 16 mm film förra året. Nu deklarerar Fuji att de ska ta upp tillverkningen igen av Fuji Velvia 50. Fler än jag som finner kärleken i analog film. Som i ett särboförhållande.

Var i Malmö igår. Hyr skanningstid där. Sprang på Niklas, en kompis och tillika en duktig fotograf. Vi träffades första gången för en herrans massa år sedan, när jag gick filmskolan, och han gick fotoskolan. Vi hade lokaler sidan om varandra. Jag var mycket där, i fotoskolans lokaler, han var inte lika ofta hos oss. Vet inte om jag kan minnas någon gång han var där. Tror inte det.

Niklas bryggde sitt vin själv. Jag lät mig gärna smaka. Smaken kanske inte alltid var den bästa. Billigt var det i alla fall. Oftast gratis. Och fulla blev vi.

Vi bodde nära vattnet. Nästan grannar, Niklas och jag, han hyrde ett hus och jag och Fredrik hyrde ett annat. Minns en fest i huset. En liten tid innan olyckan. Vi hade hittat skarpladdad jaktamunition på vinden. Klart att vi skulle slänga in skiten i kakelugnen. En fest är ju alltid en fest.

Pang.

Efter olyckan fick jag och Fredrik flytta in i en nerlagd Konsumbutik. Vi fick stora ytor, och om jag inte minns fel, billigare hyra med. Där trivdes vi. Fredrik och jag. Han bor i ståkkolm nu. Saknar honom. Han har en grymt torr humor som jag gillar. Sist jag hörde så jobbar han med frågorna till TV4;s ordjakten. Det usla programmet som går på eftermiddagarna. Slöseri med kompetens kan jag tycka. Att Fredrik ska pyssla med sådant alltså.

Fredrik och Niklas blev kompisar med. Men mest kompis blev Fredrik med Evelina. Dom är sambo nu. Tror jag. Evelina är chefredaktör numera (förutom att hon är Evelina). Det vet jag bestämt. Hon ska skriva texten till utställningsboken om projekt Nordbor.

Niklas är nu gift och har två barn. Husägare i Barsebäckshamn. Som blåbärskungen ungefär. Vi pratade om det. Om relationer och kärlek. Han hade hört att jag blivit särbo. Och gillade idén. Kanske lite svårare att genomföra när man har familj. Han hade föreslagit att bygga ett extra hus på tomten. Det föll inte i god (vigd) jord. Man måste prata. Man måste förstå.

Det var först Amis idé att vi skulle bli särbo. Jag var nog tveksam då. Tänkte praktiskt. Att flytta är ett tungt arbete. Hade dåligt med tid, ork och engagemang. Sedan tänkte jag mer. Tänkte djupare. Började förstå. Blev med på det. Att det var en bra idé. För det var det.

Man kan vara förälskad särbo.

T.