The Negatives.

Lyssnar på The Buisiness. Om och om igen. En blandcd jag fått av Jyrki. Finne och sångare i The Negatives, tidigare basist i Existenz. Gammal punk.

Jag och Pibe planerar boksläppet. Vill att det ska bli en riktig fest. Inget kulturtrams här inte. Lite hederlig fest och landskronapunk, blandat med sköna visor, uppläsning och bildvisning utan slut.

Allt detta på Seglarpaveljongen. Krogen under vattenturnet. Alla välkomna. Återkommer med exakt datum. Men vi väntar till det blir lite varmare. Troligtvis blir den den 5 maj. Kanske. Kanske inte.

Vi funderar på band. Vår gamla vän L.T Fisk har tackat ja. Han är bra. Svegis och The Negatives är tillfrågad. Likaså polarna i Quit Your Dayjob. Vi får se vem det blir. Båda banden verkar vara uppbokade vid den tidpunkten. Får se. Det lutar nog mest åt The Negatives. Tror det blir dom.

Träffade bandet på deras tysklandsturné i slutet på nittiotalet.

Mina vänner skulle spela på Kraftwerk i Chemnitz. Ett rockställe i öst. Jag befann mig inte långt därifrån och hade meddelat min ankomst i förväg. Men blev försenad ett par timmar, då den tyska trafikpolisen ansåg att papperna till bilen inte var i sin ordning. När jag äntligen kom fram var det redan kväll och stället var knökfullt. Musiken dånade ur högtalarna. Röken låg tät i den trånga lokalen. Överallt trängdes svartklädda människor med nitar och spretiga frisyrer. Doften av läder blandat med öl och svett var påtaglig.

Jag beställde en Astra och såg mig omkring efter något som skulle kunna likna ett backstagerum. Genom musikens larm skar sig en skånsk stämma "ja vägrar spela om dom inte fixar fram nya bira, jävla amatörer". Jag vände mig om och där stod Dennis och Jyrki, något irriterade. Vi satt oss i baren med ryggen mot scenen. På så sätt kunde jag ha uppsikt över en mörk skönhet som fångat min uppmärksamhet några minuter tidigare. "Det är något lokalt metalband som ska spela förband till oss, och dom tror att backstage e nån jävla fritidsgård. Bandet och deras polare har fan nästan ockuperat backstage och druckit upp alla öl. Spelningen blir katastrof... Svegis bara örlar omkring och e skitfull, Jyrki har tappat rösten och ingen vet var vi ska bo i natt. Helt jävla otroligt! " sa Dennis uppgivet. Jyrki nickade stumt.

Jyrkis röst kurerades snabbt och lätt med med irländsk maltwisky. Han fick upp en bricka på scen med en shot för var låt. Att ställa in var omöjligt. Sådant sprider sig som en löpeld bland arrangörer och bokare. Sedan är det kört.

Vi fick övernatta i en ockuperad kåk ett par minuters bilfärd från spelstället. "Ni kan sova hos oss" sa Line, en punktjej från Köpenhamn.

Hon tog min hand och ledde oss till en igenspikad port på husets baksida. "Vänta här så kommer jag snart." sa hon och försvann bakom ett stort plank. Några minuter senare öppnades dörren och Line stack ut huvudet. "Kom! Man kan bara öppna från insidan, vi vet aldrig när polisen kommer". sa hon och reglade porten bakom oss. Jag frågade aldrig hur hon själv kom in.

Där inne satt folk i små klungor och samtalade lågmält. Line stack till mig en öl, pekade på en ledig plats och tog av sig sin svarta motorcykeljacka och bredde ut den på golvet. Vi fick plats på den båda två, och jag fick ett varmt leende när jag la min gröna arméjacka över våra ben.

Natten började bli morgon och jag vaknade av solens första strålar med huvudet i Lines knä. Tog ett par snabba knäpp. Smög ensam ut i morgonen med mål mot Berlin.

T.