Tuesday, February 13, 2007

Pappa och jag.

Lyssnar på Black Sabbaths Paranoid. Den är fortfarande grym. Vissa saker förändras aldrig. Vad är det som gör att en del saker står sig genom alla år. Det är bara mediet som ändras. Skivan ligger i G3:an. Får inte plats med mina högtalare i enrummaren. Det går bra från datorn med. Låter gör det i alla fall, riktigt bra faktiskt, bättre än min gamla Philips kassettbandspelare.

Fick idag ett befriande mejl från Landstingets Kulturenhet i Jönköping. Ställde ut där i höstas. Nu har de bestämt sig. Dom vill köpa två av bilderna. Hoppades att dom skulle köpa fler, men det räddar min månad. Nu ska jag köpa både cigaretter och snus, hyra en DVD film, lägga mig i Amis soffa, och bara ligga kvar hela dagen. Det räcker för mig. Kanske plåtar jag lite i videobutiken, mest för att hålla igång, kanske plåtar jag av tv;n. Jag ska ta några knäpp av Ami, det har jag bestämt mig för, var allt för länge sedan nu. Det ska jag göra, från soffan, i liggande position.

Bildförsäljningen handlar inte om några större slantar. Men jag klarar mig denna månad och kan ge mig tid till att bara läsa en hel dag.

Läser just nu Max Lundgrens debut, hunden som äntligen visslade, Max är från Landskrona, det visste jag inte innan. I yngre år läste jag hans idrottsskildringar med stor behållning. IFK Trumslagaren. Åshöjdens BK. IFK Trumslagaren tyckte jag nog bäst om. Han gjorde samhällsreflektioner av idrott. Kanske formade han mig lite. Han fick mig nog att vakna politiskt i alla fall. Nu när jag tänker efter och tänker tillbaka. Det fanns en annan författare som jag läste mycket då. Stig Malmberg. Undrar vad som hände med honom.

Det var pappa som tog med mig till biblioteket. En gång i veckan var vi där. Bara pappa och jag. Far och son. Han på vuxenavdelningen och jag själv på barn och ungdom. Mycket Tintin blev det för min del. Oftast på kassett. Pappa lånade mest krigsskildringar från andra världskriget. Fysiskt tunga böcker. Det fanns en automat för varma drycker där, på biblioteket. Pulvret kunde man ta utan att lägga i pengar. Det gjorde jag. Smög in på toaletten för att hämta vatten. Ibland åt jag pulvret som det var. Choklad tog slut först. Nypon kom tvåa. Blåbär trea. Kaffepulvret tog aldrig slut. Tror aldrig pappa reflekterade över dryckesautomaten, mina nersmetade händer, mitt chokladgrin. Eller så sa han inget bara. Då i en grön SAAB 96, pappa och jag på väg hem igen, till vår tvåa på löpargatan.

Jag hade ingen egen vinylspelare. Det fanns en i vardagsrummet. Den använde jag bara när jag var ensam hemma. Kassettbandspelare hade jag. En Philips. Den kunde man spela in på. Det fanns mikrofon och inbyggd radio. TDK stod det på de tomma kassetterna.

Min första kassett (Black Sabbath-Paranoid) inhandlades på skivavdelningen på Tempo. Det som senare skulle bli Åhlens. Som senare skulle bli Hemköp. Sen brann det. Och nu huserar Citygross i de nybyggda lokalerna.

TDK står det på de tomma DVD skivorna precis vid kassan på Citygross.

T.