Thursday, February 15, 2007

Diana.

Skymningen hade lagt sig över Bitola, en stad i södra Makedonien. Jag och några andra fotografer från Sverige satt runt ett litet cafébord nära marknaden och diskuterade dokumentärfotografins oskrivna lagar. "Du går omkring i flera år och letar efter bilder som passar dina syfte. Det är slöseri med tid." sa killen framför mig tog och en klunk av sin öl. "Det kanske är vägen till bilden som intresserar mig mest. Annars kan jag lika bra arbeta med reklam. Och det är väl om något, slöseri med tid, och framförallt med pengar och talang! Men det är klart att man kan iscensätta bilder och ändå kalla dem för dokumentära. I alla fall sanna." svarade jag och kallade på servitrisen.

Med engelska blandat med tyska och teckenspråk bad jag henne ställa sig mot stenväggen mittemot cafeet. Hon tände en cigarett och ställde sig i det hårda ljuset från gatlyktan. "Lyft upp foten mot väggen, såja skitbra! Fan vá snygg du är. Pluta med munnen och fram med dina fina bröst. Titta in i kameran, bra." Hon poserade villigt medan jag regisserade. Jag gav henne en kram, tackade för hjälpen och gick och satt mig vid bordet igen. "Så här enkelt kan du få en bild, eller skapa en bild kanske jag borde kalla det. Jag ville ha en bild på hora och då skapar jag en hora, men hur trovärdigt blir det?" skrattade jag och kände mig ganska nöjd med min föreläsning.

Servitrisen kom ut med två drinkar och bad att få slå sig ner vid vårt bord. Det hade ingen av oss något emot, snarare tvärt om. Hon presenterade sig som Diana och lyfte sitt glas till skål. Och vi skålade med henne i gott makedonskt öl.

Ganska snart gled samtalet in på pengar. "Show me your money..." sa hon och undrade vad vi ville göra. "Show me your money..."

Natten var becksvart när vi lämnade det lilla cafébordet.

T.