Wednesday, July 11, 2007

SjälvMedicinering.

Som frilansfotograf är jag aldrig ledig. Bestämmer visserligen hyfsat öven min egen tid. När. Var. Hur. Men det finns alltid arbete som måste göras, är det inte uppdrag, då är det egen marknadsföring, bokföring, genomgång av ny utrustning. Egna projekt. Jag klagar inte. Det är när jag arbetar som demonerna håller sig borta. Min rastlöshet stillas. Arbete blir som en slags självmedicinering.


Läser forskarrapporter och bloggar. Det förs debatt om metadonets vara eller inte vara. Man ska inte glömma att det är en drog som andra. Som morfin. Som valium. Som treo. Som alla andra mediciner. Och bör debatteras utifrån det. Jag ser saken ganska enkelt, kan metadon ge missbrukaren en chans att komma tillbaka, tillbaka till ett anständigt liv, då är det inte mycket att orda om. Har personligen ingen djupare erfarenhet av just heroin/metadon, men är inte helt novis heller, och flertalet av mina vänner har dött i överdoser. Rent ärligt börjar det bli tunt i den gamla kretsen. Det är många som ramlat av genom åren. De som finns kvar är lätträknade. Om nu en medicin som metadon kan hjälpa människor att överleva. Vad kan då problemet vara.

"Var är alla polarna. Hur många lever kvar. Hur många finns på kyrkogårn. Hur många går på stan. Knarket tog dom flesta. Kröken tog en liten del. Kvar är bara de bästa, de som inte gjorde fel. Det var så lätt att vara ung och skita blankt i svennestyl. Drömmen att bli en centans kung, bara flumma omkring med ett smile." /Eva och Kenta.

Det pratas om att byta ut den ena drogen mot den andra. Sant. Så är det. Men hur många s k svenssons skulle klara helgen utan groggen. Tror inte det är många. Det är såklart inte bra. Men ta bort groggen och se vad som händer. Det skulle vara politiskt självmord. Den saken är klar. Snacket om nolltolerans är bara en bluff. Nolltolerans mot vad.

"Jag har gjort uppror mot allt det gamla. Så inskränkt det var, och så trist. Men ruset kunde förvandla, en ung rebell till ligist. Era regler kränker min stolthet. Ni får mig att vilja spy. Jag står utanför era lagar. Flyger högt över eran dy. Heroinet är du min älskling, så fodrande och så varm, att hjärnan kan börja brinna, när jag trycker dig mot min arm." /Ulf Dageby från filmen -Ett anständigt liv.

Arbete är mitt metadon.

T.