-Jag skulle gärna vilja måla. Om jag bara hade haft ett staffli...
Hoppa på tåget nu. Det står inte många sekunder inne på station. Bara kliv på och se var du hamnar. Man kan alltid hoppa av i farten, kan visserligen göra ont, men smärtan ingår i det som kallas herre över sitt eget liv.
Porträtt 3.
Det började med ett par snabbmixade mp3:or i min inbox. Låtar som lät lite som äldre lantlig pop/punk. Bandet skulle lanseras i Tyskland inom kort och de behövde press och promotionporträtt. Bilder som skulle användas till flyers, affisch och web. När jag träffade musikerna fick jag en direkt känsla av att fronta basisten och inte sångaren som det var tänkt. Efter lite diskussion blev det som jag ville. Basisten hade det utseende som krävdes. Det är viktigt att förstå att det handlar om att sälja musiken. Göra artisten spännande. Hur krasst det än kan låta.
Jag körde runt i den skånska landsbygden för att hitta en lämplig miljö. Stad kontra glesbygd. Lite Australien. Fann vad jag sökte. Bokade in tid för plåtning. En riktigt kylig vårdag för fyra år sedan. Uppställning och max tio snabba knäpp med lånad x-pan. In i bilen till värmen och iväg. Klart.
Bandet skulle iväg till Berlin veckan efter. Där såg jag min chans att hänga på, få riktiga bilder, försök till bilder under ytan. Få möjlighet till samtal. Redan på båten från Trelleborg började det, bråk i bandet, gräl med hårda ord. Och jag mitt i allt ihop oavbrutet knäppandes. Sedan dagar i Kreuzberg med ständigt festande. Spelningar som urartade. Jag levde med bandet. Dag som natt. Knäppte allt. Sov på en luftmadrass i samma kvart. Gick på samma krogar. Hängde i samma backstagesrum. Träffade spännande människor. Träffade mindre spännande människor. Och passade på att ta några hundbilder, det gör jag alltid, var jag än är.
Tror den sv/v bilden är mer ärlig. Är i alla fall mer av vad jag kände och upplevde med det där bandet. Alltså. Medan jag samtalar eller lever knäpper jag mina bilder. Lågmält och försiktigt. Snabbt och pang på. Allt beroende av känslan för stunden. Det blir bilder som inte levereras. Bilder som kunden inte är intresserad av. Kunden har oftast beställt de där imageporträtten. Det är kul det med, det ska inte förnekas, ett ömsesidigt samarbete helt enkelt. Men porträtt är det inte.
En annan sak. Det finns fortfarande några fåtal exemplar kvar av boken -En Blues från Landskrona. 150 kronor plus frakt. Släng iväg ett mejl så fixar jag att boken (signerad) ligger i din brevlåda pronto. Kanske skön sommarläsning. Vem vet.
E-post: thomas.h.johnsson@agitera.com
T.
