Sunday, July 22, 2007

Landskrona.

Landskrona. Min älskade stad, stan som släpats i skiten hela året, stan med högst kriminalitet enligt statistiken. Landskrona. Min älskade stad, stan som förgyllt debattsidorna veckovis, stan med invandrarfientliga invånare. Landskrona. Min älskade stad, stan som burit krisstämpeln över ett decennium, stan med bidragstagare och hög arbetslöshet.

Det är inte mitt Landskrona. Jag ser mer.

Han slog igen dörren och vred om nyckeln. Slängde ett snabbt öga upp mot trappan. Ingen där. Vek sedan ner mot porten och ut på gatan. Stod stilla en stund och andades, långa djupa andetag, luften var redan varm och solens första strålar letade sig in över parkeringen. Han kände sig lugn och fridfull. Tände en Marlboro och tittade sig omkring, det spelade ingen roll vilken väg han tog, han kände väl till båda hållen. Det var ingen brådska. Han hade hela dagen på sig och numret var nerklottrat på cigarettasken. Till höger låg skolan, den var tom av skollediga barn, bara någon morgontidigt joggare skyndade långsamt över skolgården. Till vänster låg parken, en grön lummig park som inhyste både teater och lekplats. Varje sommar i augusti fylldes parken med reggaemusik, en återkommande gratisfestival, peps hade spelat där förra sommaren. Peps med blodsbandet, inte bluesbandet, han gillade blodsbandet bättre och kunde fortfarande höra hög standard eka mellan de gamla bokarna.

Som vanlig var han först på plats. Han satt sig på uteserveringen och libanesen som drev caféet kom ut med bryggkaffe, två ostfrallor med paprika, ett glas apelsinjuce och dagens tidning. De slängde varandra några vänskapliga ord innan libanesen skyndade vidare in igen. Han haltade märkbart, libanesen, det var skador från kriget, kriget han flytt från med sin familj då han skapat ett nytt liv här. Flera år innan problemen började komma.

Han slog upp tidningen, skummade igenom ettan, stannade till vid en liten notis om alliansens utförsäljningar. Långsamt började det gå upp för honom, det han länge anat men inte vågat ta in, att allt har ett pris. Allt går att köpas. Att allt gick att sätta pris på. Han tog upp cigarettasken, tände en Marlboro, flackade med blicken över asken. Jag har hela dagen på mig, tänkte han belåtet när han såg numret igen. Han kände sig självsäker, inte alls nervös som kvällen innan, all oro var som bortblåst när han vaknat i lägenheten. Det tog han som bevis på det rättfärdiga i hans handlande.

T.