Punk har för mig inget med frisyrer eller nitar att göra. Knappt ens musik. För mig har det alltid handlat om rätten att få vara sig själv, att göra saker på mitt vis, försöka gå min egen väg genom livet, som ett självförtroende på trots. Ett slags frihetsbehov.
Hon pratade om en utställning som måste göras. Om att kulturen får allt mindre anslag, om hur viktigt det är med kultur, hur kulturen berikar människan. Hon frågade om jag kunde hjälpa henne.
Hon såg ut som reggae men lät som punk.
T.
