Disciplin.

Då vann Zlatan skytteligan som första svensk sen Gunnar. Och han gjorde det med en klack. Det är bara riktiga stjärnor som kan kosta på sig ett sådant avslut. Det som gläder mig mest är att han ännu en gång visat alla svenska fotbollsgubbar att han är bäst, trots att han inte ställer sig i ledet, trots att han går sin egen väg. Minns när han fortfarande spelade i MFF, när han senare gick till Ajax med den högsta övergångsumman någonsin, minns hur alla svenska fotbollsgubbar snörpte på munnen och menade att han aldrig kommer att klara sig. Han är ju bara en busunge från Rosengård som behöver lära sig disciplin. Jag tror ingen behöver lära sig disciplin. Jag tror världen behöver fler egensinniga människor. Människor som inte anser sig behöva speciellt mycket av disciplin.


Skiter i uppdragen idag och tar mig ut på en lång cykeltur istället. Låter skjortan fladdra fritt i vinden. Tror jag ska ta mig ända ut till det gamla fiskeläget nästan borta vid glumslövsbackar, tar med mig lite kaffe och en hög med kontaktkartor och sätter mig vid hamnen, dricker en kopp och arbetar med boken i lugn och ro. Behöver vara för mig själv och känna. Kanske tar jag med min I-Pod med musik som sätter mig i stämning. En vän gav mig ett musiktips igår, texter är viktigt för mig, och den här låtens text berör mig på något vis. Kanske ger den en annan vändning i boken. Kanske blir det en klack.

Bilden: Gula Faran II, en helt nyrenoverad cykel min vän Måe fixat till mig, han är duktig och fin, min vän Måe. Jag är glad att jag har så många fina vänner. Första gången jag träffade Måe bjöd han mig på tingeling, det gör han inte längre, därför att han är min vän.

T.