Musik.

Det finns ett band som snabbt blev en slags favoriter vid vårt första möte. New Model Army. I alla fall deras platta -The Ghost Of Cain. Det var en av de äldre jag hängde lite med då som visade mig bandet, eller kanske var det bara så att det stod klottrat på hans svarta skinnjacka, kanske var det bara så, och jag sen kollade upp det själv. Det var innan internet och minnena förändras med åren så jag väljer att han visade mig bandet (kassettbandet*). Det låter lite finare i mina öron.

Jag gillar idén att människor delar med sig av sin musik, tipsar om bra låtar, musik har en förmåga att skapa sig ett eget liv. Man kan skicka en låt till någon man tycker om och låta den berätta. Sådant kan vara fint och vackert. Man kan bearbeta sorg med musik. Man gifter sig till musik, man begravs till musik, man älskar till musik. Musik ingår i livet och kommer alltid att vara det största. Alltid.

Ett youtubeklipp med New Model Army. Tänk på att -The Ghost Of Cain kom åttiosex och videon är lite pinsam. Men skit i det och lyssna istället. Kanske låter det till och med lite åttiotal, men det skiter jag i, för viss musik blir aldrig för gammal och denna är ständigt aktuell.



*Under kassettbandens storhetstid i slutet av 1970-talet och under 1980-talet släpptes de flesta albumen inom populärmusik både på grammofonskiva och på kassettband. Under 1970-talet i Indien anklagades kassettbanden av många personer med en mer konservativ politisk och religiös inriktning för att snabbt sprida popmusik i många traditionellt religiösa områden. I det stängda Östtyskland, där musik från väst var förbjuden, blev heminspelade kassettband ett viktigt spridningssätt. Det var vanligt att man spelade in musik från västblockets starka radiosändare. Musiken spreds sedan vidare till vänner, ofta i många led.
Källa: Wikipedia.

T.