Gnäll.

Det gnälls över det svenska fotoklimatet. Jag vet inte jag, för mig har det aldrig varit mer stimulerande än nu, det visas utställningar och pratas bild överallt. Annars tror jag inte mycket på gnäll. Det är visserligen inte fotografens uppgift att dra igång ett museum, det borde göras av andra, men nu görs det inte av andra, då får väl fotograferna själv göra det, om det nu är så viktigt med ett sk fotografiskt hus, jag vet inte riktigt vad det skulle leda till, men i alla fall. Kanske är det bara de äldre som känner att tiden rullar iväg och tittar längtansfullt i backspegeln och minns Fotografiska Museets storhetstid. Faktum är att det nu händer prylar överallt, se Petter och hans gatubilder i Malmö, se Camilla och hennes polare som drar igång Göteborgsplanket i år igen, se galleri GUN i Ståkkolm, se alla böcker som ges ut, se Jenny Maria i HD och Kvällsposten.

Visserligen är inte allt guld som glimmar och mycket kan göras bättre. Men det görs inte av gnäll. Utan av handling. Gnäll luktar bara surt. Surt och unket.

Sen kan även jag tycka att många av fotoutbildningarna haltar, många är för styrda mot press och reklam, styrda för att serva industrin, men kanske kommer det bli ändring på det inom kort.

Nä, det händer faktiskt mycket prylar, det handlar bara om se och vara lyhörd på sådant som inte följer ramen (ikearamen), det försöker jag att göra i alla fall. Tillåta mig att vara nyfiken.

Don´t look back, som Robban sa en gång, och jag är benägen att hålla med honom...

T.