Det Socialdemokratiska Arvet.

Till Arbetarnas Barn.

Samtalade med B2. Samtalade. Inte pratade. Samtalade.

Jag tycker mycket om den killen. Ser honom som en vän. Han har varit lite krasslig ett tag. Som en förkylning på väg. Som inte bryter ut. Bara så där ont i hela kroppen. Hela tiden. Trött. Doktorn menade på att det var en depression, utmattningsdepression, kroppen som säger ifrån. Stress. Vad grundar sig denna stress i. Det socialdemokratiska arvet.

Pratade med A2. Både han och jag älskar prata bild. Och bör göra det. Vi pratar väl max en gång i månaden. Oftast på telefon. Då bör vi prata bild. Vi pratar istället om vilken hets det är branschen. Att hjulet snurrar fortare och fortare. Ingen vågar säga ifrån. Stanna upp. Reflektera. Kunden kan ju vända sig till någon annan. Då står man där utan jobb. Tror man.

Arbetar man som frilans, finns det en liten oro som gnager hela tiden, den måste man försöka lära sig leva med. Inte lätt. Men det går. Är övertygad om det. Jag kan det inte, men jag försöker, ibland går det bättre. Ibland sämre.

Vet en tjej som känner stress inför vad hon ska bli. Över vad hon ska göra av livet. Över att det är tid för barn. Dax för det i den åldern. Vad skapar all denna stress. Det Socialdemokratiska Arvet.

Tror alla känner så. Har funderingar över livet. Men att stressa av det, det kan inte vara bra, även om jag gör det själv ibland. Det Socialdemokratiska Arvet. Tror det är hög tid att hoppa av.

Tror alla har en viss oro. Vi lever i en individualistisk tidsscen, som blir mer och mer extrem, där individen är viktigast, kollektivet får gå åt sidan. Drömmen om folkhemsbygget rasade. Tiden är visionslös. Det finns inget att tro på längre. Möjligtvis Paris Hilton och Big Brother. Det är vår tids Folkhemsbygge, kanske lika ihåligt, men mer ytligt.

Det krigas i Köpenhamn. Ungdomens Hus, där finns en vision, drömmen och kampen om något annat. Något mer hållbart. Jag står på terroristernas sida, de kallas så, ungdomarna som säger ifrån. Polisen har satt in antiterroriststyrkan. Typ militär mot den egna befolkningen. Får mig att minnas Ådalen 31 (som för övrigt Bo gjorde en bra film om). Kriget handlar inte om huset i sak. Det handlar om en annan vision. Den visionen är farlig för systemet. Ifrågasätter vi samhällsstrukturen kraftigt. Då rubbas hela den s k balansen. Det socialdemokratiska arvet. Att gå till arbetet och sköta sig. Stå tyst i ledet. Tillbaka till ruta noll. Skrämmande för vissa. Drömmen för andra. Det är svårt. Behöver inte vara det. Stanna upp. Reflektera. Vi alla bör nog göra det. Oftare. Allt som har en början har ett slut.

Man behöver inte vara mot de negativa krafterna. Man kan vara för de positiva krafterna.

Jag är inte bättre själv. Långt därifrån.

T.