Monday, March 5, 2007

Rötter.

Ibland måste man gå vidare. Vidare mot nya upptäckter. Annars blir risken för stor att man lever kvar i minnen. Minnen måste man ha. De bor kvar i en, som små vackra blommor, eller som små humlor man bränner sig på. De kan man låta flyga iväg och somna in på hösten. Humlorna. Några blommor står kvar året runt. De som har djupa rötter. Rötter som förgrenar sig långt ner i jorden. I den stadiga grunden. Urgrunden. Trotsar väder och vind.

Det är inte många som når dit ner. Några gör det. De som har växt sig fast. De som låter sig ta tid på sig. De som gjort det. De finns där för alltid. Det är inget som kan rubba dem. De är få. Men de finns där. Man behöver inte fråga. Aldrig. Man vet.

T.