Varför. Därför.

Varför skriver man, varför skapar man, man och man, varför JAG gör det borde jag nog skriva. Kan bara tala för mig själv. Det är bra att ställa sig dom frågorna ibland, gärna ganska ofta, om och om igen.

Det är den där rastlösheten som måste stillas. Kalla det gärna terapi. Att sätta ord eller bild på något jag känner, kanske för att lätta, kanske för att...ja vad fan vet jag. Sen om någon kan ta till sig det jag gör blir det som en bonus, att det leder vidare någonstans, att det inte enbart handlar om mitt ego. Då känns det väldigt fint.

Ett utdrag från ett mail jag fick härom dan;

"...den sätter ord till ngt jag kan relatera till på ett nytt sätt, inte rakt på men tillräckligt för att jag ser tråden."

T.