Nu Vet Jag.

Det verkar bli mycket porträtt i år, senare tillsammans med Agitera, och nu en utställning med Maria, kvällstidningskrönikören. I torsdags traskade vi omkring i Rosengård i över sju timmar, resultatet blev tjugosju porträtt och en hälsporre. Precis som med Springsteen när han stampade takten och när Lundell fick det några dar senare. Nu haltar jag omkring i fint sällskap. Brucan, Uffe, och Tompa.

Jag arbetar oftast ensam, och trivs med det, det är ju fotografens lott. Men i torsdags hade jag riktigt roligt på två, och man skulle nog kunna kalla det för ett samarbete, två människor som strävar åt samma mål...

Trots alla varningar är det bästa att jag nu kan säga att vi mötte många fina människor. Att vi inte blev rånade. Att alla vi träffade tog emot oss med en öppen famn. Att människor bara är människor var vi än bor eller kommer ifrån. Precis som jag alltid trott, men nu vet jag, att det sen blev ett par fina porträtt är bara som en bonus.

T.