Wednesday, May 13, 2009

Som En Fjäril.

Han stod i det lilla huset och såg när skymningen drog in över ängen. En fjäril satt vacker på kanten till fönstrets smutsiga glas. Han visste att den måste ut, han visste att han måste släppa ut den för att den skulle komma tillbaka nästa vår, han visste att en fjäril som är fri alltid flyger till honom igen.

Han såg en älgko med sin fjolårskalv i skuggorna precis där ängen slutar och skogen tar sin början. Han bara stod där i lånad tröja och blå kostymbyxor han köpt på en loppis några mil därifrån. Det var fortfarande varmt i luften trots att hösten var på väg. Han hade promenerat i skogen, han hade plockat svamp och gått i sina egna tankar hela dagen, han tänkte att så här ville han bo.


Han tog fjärilen försiktigt i sina händer så den fick vind under vingarna. Han såg hur den flög ut och satt sig på en blomma som om den väntade på honom. Han viskade tyst för sig själv, var inte rädd, det är tid för dig att ge dig iväg, ta nu din frihet, jag ger dig den, den du längtat efter så. Men kom tillbaka när det blir vår, när allt börjar om igen, kom tillbaka till mig då lilla vän.

T.