Visst. Det Blir Inte Alltid Perfekt.

Jag fortsätter med mina tankar om att göra. För mig är det det enda som räknas. Att göra alltså. Visst, det kanske inte blir perfekt alla gånger, om det nu är det perfekta man strävar efter. En skiva med lite felspelningar här och där, måste vara bättre än ingen skiva alls, för det är bara att göra det bättre till nästa skiva. Och helt plötsligt har man gjort två skivor. Det är nog rädslan man måste komma över. Rädslan över att göra fel. Rädslan att misslyckas. Men det finns ju inget som heter rätt och fel. Eller, det finns ett rätt, det är när man gör det på sitt eget vis, då är det alltid det rätta. Tänk att ligga där under jord utan att ha gjort den där skivan du velat göra hela livet, men som du aldrig gjorde, då kvittar det väl lika att det blev några felspelningar i tredje refrängen. Så tänker jag i alla fall.

Kommer ihåg när jag skulle ta några nya bilder till en redan existerande hembygdsbok. En bok med ganska trist form (trista bilder med för den delen). Under produktionsmötet med kunden bläddrade jag lite i boken, tog mod till mig och sa, -jag kan göra om hela skiten, helt nya bilder och ny lay out, hur låter det. Kunden nappade på min idé och vi räknade på det, sen var det bara att köra igång.

På trappan utanför började det gå upp för mig vad jag satt igång. Aldrig tidigare hade jag suttit vid något lay-out-program. Aldrig tidigare hade jag gjort någon trycksak. Och nu var det bara att göra det. Visst, det var nervöst, och så här efteråt, många år senare, kan jag se brister i boken, lösningar jag skulle göra annorlunda i dag. Men jag gjorde det. Boken kom ut och kunden blev nöjd.

På den vägen är det.

T.