Ogenomtänkt Genom Stan.

Idag tänkte jag skriva om en skön eftermiddag med ogenomtänkta promenader genom stan. Det blev inte så. En bit från Triangeln blev jag omringad av fyra civilklädda narkotikaspanare, min reträttväg effektivt spärrad av en stor kille i hood, medan en sammanbiten man i sportjacka kräver mig på legitimation, de andra två lite mer hemliga ställer sig mer avvaktande och täcker sidorna. Jag vägrar först legitimera mig och ber dem vänligen att upplysa mig om vad saken gäller. Det blir det inte ens tal om. Istället upprepas mantrat om min legitimation och situationen känns mer och mer hotfull och det är då jag ger mig. Vad ska man göra. Vad ska man säga. När de sedan drar med mig bakom några buskar tappar jag all respekt för dessa människor som har laglig rätt att använda sig av våld mot sina egna medborgare. Spanarna var fyra personer och jag ensam och då undrar de varför jag blir nervös och börjar genomföra något fånigt slags penntrick. Naturligtvis är jag oskyldig och får tillåtelse att gå, men jag vill inte gå, jag vill fortfarande veta vad saken gäller, och efter lite tjat får jag veta att de tyckte jag betedde mig konstigt som bara promenerade omkring tillsynes utan mål, de hade tydligen skuggad mig hela vägen från möllan, ärligt talat, fyra personer förföljer mig genom halva stan samtidigt som myndigheten beklagar sig över bristande resurser. Kanske tycker även poliser om att promenera. Imorgon ska det bli sol och då jag ska promenera ännu mera ogenomtänkt hela dagen genom stan.

 T.