Längs kusten kan jag flanera och planera. I år kommer det att bli en hel del färdigställande. Ett slags presentationsår. I förra veckan var jag iväg och tittade på de sista ändringarna i filmen, en hel del ljudarbete fick skickas tillbaka till Ståkkolm, mest småsaker, men även några nya pålägg, och inom ett par veckor är allt klart och en inofficiell premiär kanske redan blir nu i mars. Vad säger producenten om det. I slutet av april kommer jag att ställa ut på Landskrona konsthall och en tanke är att visa filmen i samband med ett kvällsarrangemang och jag slipper prata. Ett onsdagsföredrag. I förrgår var det Martin Bogren som pratade bra och har man inte sett hans Lowlandsbilder tidigare, bör man göra det nu, bilderna hänger fram till den elfte på just Samuelsons gamla konsthall i Landskrona. Jag och Martin pratade i mörkret på parkeringen utanför. Vi har länge funderat på ett gemensamt projekt som en kulturgärning i tiden. Det finns en fotograf som vi båda tycker mycket om, han är lite äldre än oss och en stor retrospektiv utställning borde göras, det har aldrig tidigare gjorts och det är hög tid att låta hans bilder inspirera och ses av en ny generation. En god middag med sursött tyskt vin på en bra krog är en början. Det är vi båda två helt överens om. Där startar vi i mars.
Vi ska börja nu. Det är snart ett år sedan jag och min polare författaren bråkade om bordsplacering på det där ölcaféet. En utomhusutställning balanserande på gränsen i text och bild ska göras klart lagom till årsskiftets tredje månad ungefär. Finansieringen är i hamn och vårt samarbete kommer igång på allvar i vårsolen, korta möten på bänkarna i parkerna under träden, hårda diskussioner och djup vänskap i samförstånd. Två små envisa människors personliga historia som till slut blir till en. Vi har gjort det förr och gör det igen på ett helt annat sätt. Det är så det måste få vara i kyliga vårkvällar när luften ryker.
I morse bjöd jag Perlenberg på cubanska fincigarrer. Han bjöd mig på frukost. Vi har känt varandra i många år, jag har svårt att minnas hur vi träffades, vi har aldrig arbetat tillsammans, även om det borde vara på tiden, men det kan alltså inte vara så vi först sågs, kanske har vi bara sprungit ihop i de grå korridorerna, så som man ofta gör här. Det var en bra morgon med samtal om filmen och Csaba berättade om sitt långfilmsmanus och jag glömde berätta att Simon Vikokel har gjort bra och oväntad musik till min (och Bengts och Carl-Martins) kommande film. Musiken är viktig. Det är musiken som får mig att jaga ifatt drömmarna.
Beväpna dig med vingar ...
Vill du. Då kan du få köpa bilden. 3000 kronor för en 30 x 40 print.
Signerad. Såklart.
T.
