Fördjupning.

Det är en molnig och grå onsdag i februari. Jag läser Kristian Lundbergs text i Svenska Dagbladets kulturdel, nu några veckor efter att den publicerats, jag har varit iväg och försöker ta igen en del av flödet som flyter med och omkring. Är det en slump att Svenskan kör en text av Lundberg om Malmö och stadens alltmer tydliga segregering. Är det en slump att Sydsvenskan inte kör det. Jag vet inte, men jag undrar och spekulerar, varför är det enbart Lundberg som verkar förstå sambanden mellan våldet och ökade klyftor, jo visst, det finns några till, men Lundberg är ganska ensam om sina personliga och mer trovärdiga analyser. Det är erfarenheten som skiljer. Läs Yarden om du vill försöka förstå.

Ibland sluts cirkeln och saker knyts ihop. För över tio år sedan arbetade jag med bildmaterialet till Carl Fredrik Reuterswärd och Sten Samuelsons retrospektiva utställning om deras samarbete genom åren. I går träffade jag en konsthallschef någonstans i Sverige i samband med ett litet porträttuppdrag, han berättade att de planerade en reuterswärdutställning med utgångspunkt från Non Violence, revolvern med knut på pipan som står utanför Förenta Nationernas högkvarter i New York, skulpturen Reuterswärd färdigställde som en omedelbar reaktion av mordet på vännen John Lennon. Konsthallschefen menade att det är viktigt att konsten speglas i samtiden och hans idé var att knyta ihop utställningen som en reflektion av de senaste årens dödsskjutningingar. Belysa en samhällsproblematik ur ett personligt konstnärligt perspektiv grundat på erfarenhet.

Jag lutar mig tillbaka och lägger upp fötterna på skrivbordet och fantiserar iväg. Tänk om fler utställningsansvariga och fler dagspressredaktioner hade arbetat med den inställningen, shit, jag skulle läst alla dagstidningar och sprungit på alla utställningar, om och om igen, vilken fördjupning media och kulturen skulle kunnat ge. Istället blir det en pocketdeckare om ett mord i ett hamninlopp med en förhoppning om att ljuset kommer tillbaka imorgon.

T.