Knarkhundar och Lyxhotell.

Jag packar min blå väska igen och ska ta mig en bit längre norrut. Det är tänkt att jag ska hålla en workshop i Motala under några dagar vid Vättern. Där har jag aldrig tidigare trampat, bara passerat med bil, det minns jag tydligt, att jag passerat är allt jag minns, därför ska det bli intressant att se stan lite mer från insidan nu. Tror till och med att jag kan få en personlig ingång från en lokal men utflyttad kollega. Det är alltid lika givande att komma till nya platser och få möjlighet att träffa nya människor. Att färdas med bil har visserligen sina praktiska fördelar, men tåget har något bilen aldrig kan få, det finns alltid mer utrymme för oväntade möten i en trång kupé, sen kan man alltid hoppas att tåget rasar ihop och blir stående någonstans i natten, som en gång på det glada nittiotalet när jag skulle ta mig mellan Paris och Köln, redan då var den blå väskan från Roxtuna med, och det blev fri bar och är en lång historia med franska knarkhundar och tyska lyxhotell i en märklig blandning. Men nu är det Motala som gäller ett tag.

Vårens workshop blev tydligen fullsatt på ett par dagar. Därför har det beslutats att arrangera ännu en under hösten. Endast sex deltagare får plats och som vanligt är det först till kvarn som gäller. Länk: http://www.fotosidan.se/cldoc/popular-workshop-aterkommer-till-hosten.htm

Lite mer konsumentupplysning: Jacqueline Hellman. Min ... vet inte riktigt vad ska jag kalla henne, adept känns inte rätt, helt enkelt en ung fotograf jag tagit under mina vingar, i vilket fall, hon ska ställa ut sina bilder på Fotografiska nu till sommaren. -Från Andra Sidan Längtan (berättelsen om Cizzi). Kika på det.


Och till dig som känner att du fastnat skickar Persson en hälsning:

Dina vänner säger att du borde stanna kvar. Vara nöjd och glad med det som du nu har. Spring, spring, spring med din längtan, spring. Du har en liten dröm, den är ändå din. Spring, bara spring, du lämnar ingenting ...

Från det ena till det andra men ändå inte riktigt. Härom dagen slog det mig att arkitekturen till citytunneln vid Triangeln (Malmö) är direkt kopierad från metronergången framför St-Lazare. Märkligt att man inte kan kosta på sig att göra något eget. Kanske är det där med strömmen och de döda fiskarna igen, men vad vet jag, det finns säkert en tanke med att alltid göra som andra redan gjort. Bara en känsla jag fick med min synnerligen ringa kunskap om arkitektur.

Idag har jag hämtat inspiration från kvällspressens rubriksättare.

T.