Det började med att jag fick smaka av min egen medicin. Stod och pillade lite på några knappar vid dörren när tågsoldaten kom fram. Hon menade att jag orsakat driftproblem, att dörren nu inte gick att öppna, och att jag skulle bli ersättningskyldig. Att dryga böter väntade. Sänkte min blick och kände mig skyldig som ett barn, varför kan aldrig jag hålla mina nyfikna fingrar i styr, varför ska jag alltid trycka på knappar och dra i spakar, varför kan jag inte bara vara som alla andra barn. När jag förläget skruvat på mig ett tag brast tågsoldaten ut i ett bländande leende. -Jag bara skojade med dig, vi är framme nu, men du, ta andra dörren. -Den här är sönder.
Vi tog oss till Bromölla via Hässleholm. Huck och jag. När vi gick i det lilla skånska samhället slog det mig att jag varit här många år tidigare, det var inget jag tänkte på när jag klev på, nu stod jag där igen, och framför mig ligger biografen. Där jag såg den inte speciellt bra -Scorpion King, men mitt sällskap var desto mer speciell, och det var inte mycket jag mindes av filmen sen. Mina tankar for iväg någon helt annanstans kan jag erkänna. Då när Magnus Johansson sjöng...
Vi missade flera avgångar, det var något som höll oss kvar, kanske var det bara så att vi trivdes utan att riktigt förstå det, och skymningen hann ifatt innan vi kom vidare igen, idag kan jag se på mina negativ vad det var, och Huck hade väl sina skäl att stanna.
Arbetat intensivt med vår nya bok en längre tid. En slags uppföljare till -Bluesboken tillsammans med författaren Jonas Bergh. Det är nog det känsligaste arbete jag någonsin gjort, personligt ärlig på riktigt, och för mig ett helt nytt bildspråk att brottas med. Det är känsligt och befriande på samma gång. Nu är första dummyn lämnad till en vän och kollega för kritik och bollande. I detta läge är det nödvändigt med synpunkter utifrån, lika nödvändigt som det är att lägga undan den, låta den ligga och mogna ett tag. Jag kommer inte längre just nu och måste blicka åt ett annat håll. Som tur är arbetar jag med flera böcker, arbeten som håller håller min eld brinnande, den levande elden som är så viktig för mig. När jag är ute och snurrar ramlar jag över bilder till -Lilla Landet, mitt samtidsprojekt över Sverige. Bilderna kommer när jag minst anar det, precis som allt annat, när man letar kommer det aldrig, och jag har nu fått höra att det spelats in en -Scorpion King Två, bara se där.
Utdrag från -Lilla Landet: http://www.serge.se/issues/0903/
Annars lyssnar jag på Annika Norlin och -Hello Saferide.
Ha en skön sommar.
T.
