Jag slängde min lilla kamera över axeln och tänkte att det här är som klippt och skuret för ett bildreportage till -Fuzz. Ett fyrfärgsmagasin för män med gitarrer.
Efter en hel del letande hittar jag Lill Lars i full gång med att reparera en elgitarr. Det var efter ett tips från en taxichaufför jag fann lägenheten där reperationen ägde rum. Och det var med något nervösa steg jag drog upp dörren till trappuppgången och gick in.
Mina farhågor besannades när jag möttes av en stor Ulmerdog efter endast några få sekunder i trappuppgången. Som tur är har jag lika bra hand med djuren som Vrickund och manövererade ut besten snabbt och enkelt med en välriktad spark rakt över nosen.
Väl inne i lägenheten fick jag ta debatt med gitarr- och djurägaren. Han menade att jag burit mig illa åt mot hans Ulmerdog, jag menade att jag bara agerat i självförsvar för att rädda mitt skinn, samtalet kändes låst och vi bestämde ganska snart att koncentrera oss på gitarreperationen. På bilden kan ni se hur odjuret ligger utslaget.
Det är något slags glapp som orsakar missljud i gitarren. Eftersom det är en riktig punkrockgitarr är det mer missljud än brukligt. Det måste vara ordning och reda även på missljud i punkrocksgitarrer.
Lill Lars gör alltid först en grundlig genomgång, även då av elplankan, det är viktigt att felsöka ordentligt innan man börjar skruva, annars kan man riskera att behöva skruva i onödan. Sådant finns det inte tid till i dagens samälle. Tid är pengar.
Djur- och gitarrägaren har bestämt för sig att det kan vara i förstärkaren missljudet ligger. Lill Lars är inte alls med på det spåret. Det är för enkelt. Han har varit med så många gånger förr och talar av erfarenhet.
Efter mycket övervägande kan båda enas om att problemet måste ligga precis vid kabelingången till gitarren. Det är bara att ta tag i verktygen och börja arbeta. Plankan måste bli klar till en stor kväll.
Små detaljer. Ett typiskt uppdrag för Lill Lars. Det finns ingen mer lämpad på hela smådetaljsmarknaden just nu.
I ett bildreportage av idag ska fotografen vara personligen fysiskt deltagande. Det är helt ute med objektivt registrerande journalistiska arbeten nu. Subjektiv ska det vara. Så det så. Sen kan jag erkänna att jag glömde ladda batteriet innan jag for iväg och därför blir det nu ett litet hopp i reportaget, men det kan inte göra så mycket, vi vet väl alla hur en lödkolv ser ut. Ungefär.
Sista skruven sätts på plats och som tur är hann gitarren bli klar lagom till den omtalade Landskronakarnevalen. Själv har jag blivit bortbjuden och drar antagligen från stan ett tag då. Kanske blir det ett nytt reportage därifrån. Den som väntar...
Och vi får se vad som händer med T3;an sen.
T.
