Vårstrålar och Vitkalkade Väggar.

Har idag varit på två utställningar. En opåverkad och fri. En dresserad och anpassad. I den ena var fotograferna främst människor. Och i den andra var människorna främst fotografer. Skillnaden blir påtaglig.

Solens varma vårstrålar värmde upp bänkarna längs Rörsjöparken i Malmö. Mycket människor promenerade längs grusvägen mitt i den långa och raka parken. På bänkarna satt människor och småpratade, på gräset stod människor i små klungor och samtalade ljudligt, en del satt på filtar och åt, andra bara stannade till en kort stund, slängde lite blickar och flanerade sedan vidare. En gammal, men fri hund gick omkring och nosade, så som han själv ville och behaga. Längs träden hade någon spänt upp en lina och på linan hängde printar på rad. Färg och svart vitt, blankt och matt, stort och smått, allt blandat hur som helst. Vårsolen strilade ner mellan trädens nyknoppade grönska och skapade en ljussättning Sven bara kunde drömma om.

Det gjorde mig glad. Det ingav hopp. Det var de nya som ställde ut.

Väggarna var kala och vitkalkade. Människor var tysta och vandrade sakta och tålmodigt i cirklar, oftast med händerna på ryggen, svagt framåtlutade, ingen satt, alla stod som på led. Jag hörde inga samtal. Såg ingen värme. Kände ingenting, möjligen en axelryckning, det var allt. Det var kallt.

Det var ordning och reda. Det var rätt och riktigt. Det var Årets Bild.

T.

Ps. Den siste månad fem drar malmöplanket igång. Då blir det mer bilder i det fria. Över nittio fotografer och en del människor ställer ut någonstans vid Johanneskyrkan.