Mista.

Man blir rädd att mista sin förhandsrätt. När konstnären blir allt för etablerad, delaktig i etablissemanget, då kommer rädslan. Rädslan över att hamna utanför. Det man en gång stod för glöms, men finns kvar som ett skav, kroppen blir lite tyngre och ryggen lite krokigare. Man vill inte mista det man byggd upp. Det man trodde man strävade efter. Sin förhandsrätt. Man tror man är fri, men man är köpt till tystnad.

Sverige den 29 maj 2008.

T.