Övergrepp.

- Vår tids rädsla för allvar, det sa Roy redan på nittiotalet. Roy som för övrigt var potatishandlarens son och bodde på samma gata som min producent.

Vi pratade om det. Och om fotografi och bild. Om den kaosartade inspelningen av - Mannen på taket. Om likriktningen inom svensk fotografi. Om det där låga taket. Om relationer och kreativt arbete. Om den där frustrerande tystnaden.

Det var ett tag sedan jag skrev. Livet har varit fyllt av prylar, en del att reda upp, och lite nya saker att sätta tänderna i. Var i Köpenhamn i veckan. Dansken är förändrad, har blivit mer trångsynt, mindre öppen. Inte långt ifrån en polisstat. Och de har det inte lätt inne på Christiania, de lever med polisiära övergrepp dagligen, anhållanden utan egentlig orsak, och media tiger i vanlig ordning.

Ibland undrar jag hur våra pressfotografer kan leva med sig själv.

Det måste fastna på negativ. Det måste in i medvetandet. -Håll käft och tig och var en god konsument, som Martin sjöng för några år sedan. Tur att någon står med ryggen rak.

T.