Varmkorv med 7-up.

Förstår ni hur viktigt det är. Ni står som symbol. Det har alltid varit så. I alla fall så länge jag kan minnas. Och antagligen tidigare än så med, det har jag hört av gubbarna, gubbarna som aldrig blir nöjda.

- Går det bra för laget går det bra för stan. Det är så dom säger.

Var där med farsan igår. Det var han som tog med mig första gången. Då mot bajen, då jag fick varmkorv och 7-up, jag och farsan på sittplats. Varför förstår jag inte än i dag. Aldrig efter det har vi satt vår fot på sittplats. Inte jag i alla fall. Kanske fick vi nog då, och korven kanske var bättre, vad vet jag. Vi såg bajen spöa randigt någon gång i slutet av sjuttiotalet, mest såg jag nog min korv, men jag minns känslan. Farsan och jag på fotboll.

En farsa ska lära sina söner offside. En uppgift farsor har. Det gjorde min farsa. Och det gjorde Anders farsa med, men Anders farsa söp för mycket, söp och spelade bort cirkuspengarna på hästar. Det gjorde aldrig min farsa. Anders farsa är misslyckad i andras ögon. Det är inte min farsa, och jag är jävligt stolt över honom, för han har byggt BK Frams klubbhus och spelat i Skromberga på femtiotalet.

Igår. Jag och farsan uppe till höger om klacken, klacken som inte riktigt finns längre, där på engelska läktaren högst upp lite åt höger stod vi. Han gick i vredesmod en bit in på andra, farsan, och jag gick ner till nätet vid mittplan, till vanliga platsen. Jag har lämnat innan full tid en gång tidigare. Det gör jag aldrig om.

Förstår ni hur viktigt det är.

T.