Tuesday, August 21, 2007

The Boys from Brutalsville.

Då stod jag där igen. Bakom gallret vid mittplan, precis nedanför engelska läktaren, jag och en polare. Han kom försent som vanligt och missade första målet. Straffmålet. Båda är vi fotbollsexperter, vi vet hur randigt bör spela, vilka spelare som ska starta och vilka som ska bänkas. Tycker vi själv. Precis som alla andra den kvällen. Likt förbannat slutar det oavgjort. Ett mål mot ett. Kanske bör Puda lyssna mer på oss. Vi som anser oss veta. På pappret har vi ett grymt lag. Rent teoretiskt alltså. Men fotboll är fan inte teori, precis lika lite som fotografi är teori, det handlar om känsla och en vilja att vara delaktiv i livet.


Bilden. Jag åkte med mina polare genom gamla öst. De skulle spela tillsammans med Antiseen, the boys från Brutalsville, pojkarna som kompade GG Allin på -Murder Junkies. Vi träffades i Karl Marx Stadt. Grymt trevliga grabbar de där jänkarna. Grabbar som vill vara en del av livet.

En kul sak då. Morgonen efter, vid frukost, då satt sångaren och käkade cornflakes med mjölk. Han som natten innan slagit sig själv i pannan med ett basebollträ, ett basebollträ inlindat i taggtråd, blodet skvätte, det lovar jag. Visserligen hade han ett plåster i pannan nu, men i alla fall, cornflakes med mjölk.

T.