Tuesday, July 13, 2010

Dagens Fotograf - Malmöfestivalen.

Det ska visas bildspel under malmöfestivalen. Jag kallar det dagens fotograf. En fotograf kommer dagligen att köra bilder på en husfasad på Skomakaregatan - där vid gamla butterickshuset. Känns skitkul att lyckats få ihop så många spännande fotografer. Bilden ut på gatan.

Malmöfestivalen äger rum i mitten av augusti och är Nordens största stadsfestival med ca 1,4 miljoner besök under åtta dagar. Den första festivalen anordnades 1985. Alla festivalens konserter är gratis och det finns inga bokade platser.

FULLSTÄNDIG FOTOGRAFLISTA - DAG FÖR DAG.

FREDAG 20 Augusti.

Anna Clarén
Bilderna är hämtade ur boken Holding (bästa fotobok 2006). Holding är en berättelse om ett inre känslomässigt tillstånd. Känslan av att inte höra hemma. Letandet efter tillhörighet och kärlek, efter någonstans att hålla sig fast. Det är en djupt personlig berättelse som i sin form även blir till en skildring av ett ytterst allmänmänskligt tillstånd.

LÖRDAG 21 augusti.

Martin Bogren
Still Here är en porträttering av den by där jag växte upp. Om längtan bort till något som var större - något som var mer än byn. En återförening med det jag lämnade eller ett farväl?

SÖNDAG 22 augusti.

Thomas H Johnsson
Bilder från boken Mer Blues från Landskrona. En berättelse om en kall och svart vinter som aldrig verkade ta slut. Ett halvår av regn och saknad. Bilder som dagboksanteckningar från en tid av ett liv när den bitande vintern blev till en välkommen vår igen.

MÅNDAG 23 augusti.

Andreas Engman
Bilderna i Dark Words In Black Letters känns kantiga och talar med en låg stämma om det ljus som är ganska mörkt. Här söker Andreas Engman i de underliggande lagren, han vrider och vänder på det uppenbara och ser vardagen i ett febrigt ljus som är svårt att skaka av sig.

TISDAG 24 augusti.

Sanna Sjöswärd
Sanna visar bilder från projektet Rötter/Roots som handlar just om mötet med hennes iranska ursprung. Det har även visats vid Photographic Gallery i New York - hon har mottagit flera priser för utställningen och boken. Sanna arbetar med ett pågående projekt Eldsjälar - vi får även en liten förtitt därifrån.

ONSDAG 25 augusti.

Nils Petter Löfstedt
Bilderna är från debutboken Club 13 och utspelar sig mestadels i Malmö, nattetid, och handlar om Nils Petters relation till staden och sina vänner. Nils Petter arbetar nu med sin andra bok, Piren, som berättar om när han tillsammans med sin vän Erik Vestman byggde ett vardagsrum under en pir i utkanten av Malmö.

TORSDAG 26 augusti.

Jessica Silversaga
Fotograferar helst analogt och med gamla kameror och egenbyggda objektiv. Hennes bildvärld är både förförisk och mörk på samma gång – även i de ljusaste bilderna finns en mörk hemlighet som väntar på att berättas.

FREDAG 27 augusti.

Pieter Ten Hoopen
Hungry Horse är en liten stad belägen i mitten av Rocky Mountains. Byn är uppkallad efter två hästar, Tex och Jerry, de sprang ut i vildmarken och återvände efter två månader, magra in till benet och extremt hungriga. Som så många andra småstäder på den amerikanska landsbygden kämpar Hungry Horse med en ökande arbetslöshet och stigande priser på mark och fastigheter.

Välkommen.

Men vi ses inte då. Det får räcka med att träffa mina bilder.

T.

Saturday, July 10, 2010

Bakom Skynket.

Snart val igen. Känns som det viktigaste på mycket mycket länge.

Pajkastning från alla håll. Mörka krafter, rött som skiftar i violett, blått som nästan blir brunt. Jag vet inte. Jag vet fan varken ut eller in längre. Högerfalanger som kallar sig arbetarparti, ett nytt arbetarparti, då måste det ju ha funnits ett gammalt. Vilket är det. Marxs hade en del poänger, Smith likaså, men det är längesen nu. Alla påstår sig sitta inne med de rätta svaren. Lösningen. Jag vet inte. Lösningen på vad. Jag vet inte alltid vad jag vill - men vet alltid vad jag inte vill. En sak är i alla fall säker. Tror man på solidaritet och vänskap bör man lägga sina röster med omtanke. Gör vi det allihop tillsammans, då kommer vi nog att få ihop det, det är jag säker på. Nu får det vara slut på gnäll och missnöje. Alla är vi delaktiga och alla är vi födda på den här planeten. Det går aldrig att förneka. Det är det enda som aldrig går att förneka. Glöm inte det när du står där bakom skynket i september.

"Du sår dina frö i trött och mager jord. Du står där och petar och undrar varför ingenting gror, du ser på dom andra medan du vässar dina klor, det känns lite bättre när du ser deras leriga skor. Var inte rädd. Det finns dom som bryr sig om dig. Ja. Det finns någon här bakom dig. Var inte rädd."


T.

Thursday, June 24, 2010

Nyanserna.

Det tar emot att förklara.

Jag menar aldrig att var människa ska klara sig själv där den starke vinner på den svages bekostnad. Tvärt om. Jag tycker verkligen inte att vi ska urholka sociala rättigheter. Jag tror naturligtvis på rättvisa, solidaritet, omtanke, vänskap. Såklart. Något annat är ren dumhet.

Det är bara det att jag upplevt mer livsglädje i rivningskåkarna i Berlin än i villaområdena i Häljarp, Vellinge, eller för den skull bland småhusen i Limhamn - och nu pratar jag inte om var man bör bo. Jag försöker bara säga att det inte alltid är det tillrättalagda, ordning och reda, rätt och riktigt, putsen på fasaden, som får människan att utvecklas och leva. Oftast mer sällan. Generaliseringar naturligtvis. Men tror mer på att riva staket än att bygga fler.

Mellan raderna. Mina damer och herrar. Nyanserna.

T.

Tuesday, June 22, 2010

Och Rapsfälten Böljade.

Vi tankade aldrig på den övergivna macken vid korsningen hundra mil utanför stan. Den största eken till vänster. Det satt ingen gammal man i skuggan på verandan under emaljskylten med essoreklam. Bilen krängde förbi genom böljande hav av gula rapsfält, bara rapsfält, hela vägen gula rapsfält med pirater skrålande där bak. Mera bomber och granater. Fasliga pistoler med krut och kulor i.

sjörövarfabbes jänta
vet nog vad hon har att vänta
skumma sjömanskrogar
med vilda hemska bovar i
vilda djur och djävlar
ojoj, som det kan bli


På kullarna utanför galopperade tusen mustanger och miljoner svarta får vid havet. Sliriga grusvägar och gröna berg under molnen, regn och damm mot rutan, och solen som alltid kom tillbaka. Festivalen var över och vägen fortsatte längre bort. Varje förnuftig människa hade redan lämnat byn. Två övergivna flickor med hö kvar i håret bjöd in ändå. Dom stod i dörren som ett par i hjärter knekt och deras kapten satt i fören och spela patience med en annan tid.

rosemary combed her hair and took a carriage into town
she slipped in through the door looking like a queen without a crown
she fluttered her false eyelashes and whispered in his ear
"sorry darling, that I'm late", but he didn't seem to hear
he was starring into space over at the jack of hearts


Fönstren var hela och flugor låg döda i drivor innanför. Stolpar som torkade segel stod som blodiga spjut där solen till slut blir röd. Dom som älskar hade flytt längre inåt landet när vindarna vänt och skeppen slagits mot klipporna för sista gången. Bilen sladdade till och var på väg utför branten, piraterna tjöt och styrman rattade förgäves, två hjul gled över kanten och allt blev tyst. Rapsfälten böljade i vinden och bortom bergen satt sjörövarfabbe på verandan med en krona av emalj i sin hand.

T.

Monday, June 21, 2010

Som Jag Drömmer.

Det är morgon här. Dörrar smäller och husets rör tjuter. Jag ligger kvar och längtar efter en espresso och några cigaretter men nöjer mig med gevalia och grovportion. Vaknar ensam i en säng som inte är min, hennes doft dröjer sig kvar, och i tidningen förstår jag inte vad dom skriver. Hunden tittar upp och viftar lite vädjande på svansen. Tänker att det är såhär jag vill ha det. Varma nätter och vackra dagar utan ordning. Gå ut och göra som jag vill. Sätta mig på ett café och långsamt börja arbeta, ta tåget någon annanstans och tillbaka, skriva, iaktta, läsa, samtala, mötas på en krog och somna under tak igen. Tänker att jag lever som jag drömmer. Att det blir vad jag gör det till.


Ett litet hotellrum i Lissabon.

T.

Monday, June 14, 2010

Jo. Så Är Det Nog. Nya Vägar - Nya Skor.

Håkan Lahger skriver;

"Den franske psykoanalytikern Elliot Jacques har studerat över trehundra målare, författare och kompositörer och han påstår att det händer något radikalt med de flesta konstnärers produktion när de befinner sig i trettiofem-fyrtioårsåldern. Bach går från organist till att bli kompositör när han är trettioåtta år, Goethe gör sin italienska resa när han är mellan trettiosju och fyrtio år, Ibsen skriver Peer Gynt när han är trettionio, Michelangelo utsmyckar taket i Sixtinska kapellet när han är i trettiofemårsåldern, Verdi är trettiosex när han komponerar Rigoletto, Glen Gould spelar in Goldbergvariationerna när han är lika gammal, August Strindberg skriver Fadren, Fröken Julie och Hemsöborna när han är mellan trettiofem och fyrtio år, och så vidare."


T.