Det Är Jag Värd.

Det är sommar i augusti. Solen skiner och värmer och människor badar och skrattar. Min sommar kommer i hösten, hösten har alltid varit min tid, när färgerna blir varmare och längtan starkare. Nu i september börjar en annan slags vår.

Mitt bildspel till tågen är klart och levererat. En variant till tågen och en längre variant till storbildsmonitorerna på festivalen. Det är helt klart spännande att visa bild på oväntade ställen, ta ut konsten och låta den möta en ny publik, men man måste vara varlig och försiktig så det inte blir tivoli av det. En del fotoarrangemang har en tendens att bli just det. Tivoli. Läser om Rosenkvists porträttbilder och hennes debatterade arvode. Opersonliga bilder blir alltid dyrare, de tär på själen och är direkt dödande, därför kostar de också mer. Inget märkligt alls. Rosenkvist är värd varenda penny. Själv har jag numera turen att arbeta åt människor som både begriper sig på bild och tillåter mig att leka och utmana min fantasi. Dessutom har de vett att betala utan prut. Det gläder mig djupt.

Solen går ner bakom husen och jag tar mig ut en sväng. Tänker sätta mig vid ett bord någonstans och låta mig bli serverad lite fint käk och kanske en eller två Becks på flaska. Det är jag värd i en ljummen sommarkväll i augusti.

T.