Saturday, August 27, 2011

Essensen.

Att inte krångla till det. Igår var jag hemma hos en kille som fotograferar sina vänner i en förort till Ståkkolm - ett gäng yngre människor som tillsynes redan från början är körda av samhället. Tanken är att det senare ska bli en bok och utställning och han ville ha feedback och mina synpunkter på sitt material. Det är livet som är trovärdigheten, att leva med de människor man fotograferar, man fotograferar sig själv, det går inte att nå kärnan som exempelvis anställd på någon tidning och komma några dagar (timmar) och fotografera. Möjligen kan man få till klichéer som fungerar bra på ett par uppslag. Men du kan aldrig nå djupet och komma innanför på riktigt.

Visserligen utesluter inte det ena det andra. Allt jag försöker säga att det finns några fotografer som förstår värdet i långa djuplodande arbeten. Fotografer som ser värdet i att fotografera sin närmiljö, sina vänner, och resultatet kan bli starka tidsdokument som kan hjälpa oss att förstå och få en inblick i andra världar. Många fotografer krånglar till det och försöker hitta ämnen som ligger långt bort. Ibland till och med långt bort från sig själva och ibland långt bort rent geografiskt. Med detta säger jag inte vad man bör fotografera och vad man inte bör fotografera. Allt jag säger är att inte krångla till det. Se och känn. Berättelsen finns ofta precis där.

När jag gjorde Bluesboken. Den svarta. Det var inget annat än bilder på människor jag mötte och levde med (på ett eller annat vis) under en tioårsperiod. Jag hade ingen tanke på att det skulle bli en bok, jag bara fotograferade människor i min närhet, att det senare blev en bok känns så här i efterhand självklart, en slags dagbok som en redovisning av en tid av mitt liv som också berättar så mycket mer om livet och tiden då. Någon skrev och satt fingret på bokens själva essens -Bilderna berättar inte bara om en person framför kameran, utan även om en person bakom kameran. Exakt den meningen formulerar vad det kan handla om. Det är subjektiviteten som är styrkan. Balansen mellan personligt och privat som i sina bästa stunder kan bli till ett allmängiltigt tillstånd.

T.