Jag tar tåget uppåt landet en stund, och bara skrotar utan mening ett tag, tar med stora tavlan du så gärna ville få, som jag så gärna ville ge dig då. Värmen finns inte här hos mig på länge än, och nätterna är fortfarande svarta här, det kan jag ta sen, för nu kan vi värma varandra i stora sängen igen. Hinner du möta mig där jag kommer innan mörkret faller i februari. Ta på dig tjocka jackan då, så tittar vi efter om mälaren är bottenfryst igen. Som då i bilen, då för länge sen, då vi skulle åt samma håll.
T.