Lycklig.

Tänk den som har råd att köpa nya möbler.


Vad lycklig jag skulle blivit då.

T.

I Ett Litet Hus.

Vissa dagar känner man sig så jävla stark. Andra dagar precis tvärt om. Idag skiner höstljuset på mig. Det blir så där vackert när solen gör trädens gula löv till guld. Har suttit hela förmiddagen med mina tankar vid vattnet, hunden har legat lugnt vid min sida, främmande människor har hastat förbi, och jag har fått frukt av en vänlig man. Har egentligen prylar att göra, men ibland måste sådant komma i andra hand, viktigt att tillåta sig att släpa efter lite. För saker börjar falla på plats lite mer nu. Börjar förstå. Jag är i en brytpunkt, det känns tydligare och tydligare, något annat måste in.

Någon frågade mig vad jag drömmer om.

Jag drömmer väl som alla andra om lycka, kärlek, pengar och rock´n roll. Men det jag direkt såg framför mig, det var ett hus i skogen, ett hus vi brukar låna ibland. Det finns ingen annan plats där jag känner mig så jävla fri och harmonisk som i det där huset. Där kan jag bara vara Thomas.

Svaret på drömmarna är alltså ett hus på landet med päronträd och kanske några höns som pickar omkring. Där skulle jag strosa i lugn och ro, arbeta med mina utställningar och böcker, sälja lite printar ibland. Göra lite föreläsningar och workshops då och då. Plocka svamp på hösten och arbeta med huset på vintern, göra det personligt och vänligt, hålla stora fester för mina vänner om vårarna. Där skulle jag kunna sitta på trappan med en kopp i handen och smygtitta på min vän när hon pysslar i trädgården, se hur det glittrar i hennes ögon, det brukar göra det när hon arbetar med sina blommor, det är det vackraste jag känner till.

När skogen blir för trång vill jag kunna åka till andra länder en stund. Träffa nya människor och hänga på främmande krogar ett tag. Kanske ha en liten lägenhet i Berlin att bo i ibland.

Mina drömmar är visst ganska enkla, jag behöver egentligen inte så mycket, och kanske är jag bara en romantiker. Men det är vad jag drömmer om.


Ungefär som Taube sjöng en gång;

"Stjärnor och palmer och medelhavets brus, kring ett litet hus med två tända ljus, rött vin och druvor och blommor i ett krus, i ett litet ensamt hus..."

T.

Bara Tiger.

Nu har det hänt igen. Någon har mördat en massa människor i vårt grannland. Varför gör någon en sådan sak. Vad är det som framkallar en sådan ilska. Varför är det alltid män och inte kvinnor som skjuter.

Och skyll inte på att skjutvapnen är alltför tillgängliga. Det är för enkelt. Våga se. Se dig själv. Se din dotter eller din son. Se din vän.

Människor mår dåligt i vårt samhälle idag, unga människor känner sig otillräckliga, känner att de yttre kraven är svåra att leva upp till. Kvinnor vänder smärtan inåt, mot sig själv, mår dåligt i sin ensamhet. Män tar ut det på sina medmänniskor, slåss och lever jävel, lever ett destruktivt liv.

En del kan kanalysera sina demoner genom kreativt arbete. Andra kan det inte.

Det är för mycket nu, det har varit så länge. Vi måste våga säga nej. Vi måste hoppa av från spiralen som bara går snabbare och snabbare. Våga arbeta mindre och tänka mer på oss själva, bygga vårt välbefinnande inifrån, och inte utifrån vad vi förväntas vara inför andra. Idag gör en människa samma arbete som tre gjorde för tjugo år sedan, inte är det konstigt att vi tar slut, att många mår skit.


När ska människor hinna leva. Ta hand om sig själv och varandra. Göra det vi verkligen vill i hjärtat.

Det körs tv-program med vackra och lyckade människor. Tidningar kör reportage om fria människor i karriären. Karriär, till bekostnad av vad. Innebörden av karriär bör omvärderas.

Jag läste en seriestrip med Kalle & Hobbe för en massa år sedan.

Kalle frågar Hobbe om vad han ska bli när han blir stor.
Hobbe svarar; Tiger. Ni människor föds till människor för att sedan bli något annat. Vi tigrar föds till tigrar och förblir tigrar, det räcker för oss.

Hobbes ord tänker jag på ganska ofta.

T.

Klippet.

Två inramade 50 x 70 printar säljes för 3000 sek för båda två plus frakt. Klicka på bilderna för att se dom i större format.


Nordborboken säljes för 150 sek + frakt. Blädderexemplar kommer att finnas på bokmässan i Göteborg (torsdag-söndag denna vecka).


Bilderna nedan är från boken. Och ovan ser ni omslaget.



Kontakt: thomas.h.johnsson[at]agitera.com

T.

Ps. Färgåtergivningen här på bloggen är visst inte den bästa.

Plötsligt I Abrahamsberg.

En regnig och kall dag i vintras var jag helt plötsligt i Abrahamsberg. Och i går var jag i Polen. Det finns ett Abrahamsberg i alla länder.

T.

I Gatlampans Sken.

Vaknar i natten i det nymålade rummet av gatlampans ensamma sken som försiktigt tar sig genom vassgardinen. Vänder mig om, är inte ensam i sängen nu, jag kryper närmre. Lägger min arm om hon som sover. Känner värmen från hennes kropp, känner hennes bröst under tyget, känner hur hon för min hand under sin tröja. Hör hur hon andas tyngre, jag tittar upp mot henne och ser hur hon blundar i skenet av det svaga ljuset från gatlampan utanför. Känner att hon är vaken nu. Känner hur jag blir vi igen.

Vaknar långsamt av kyssar mot kinden. Det är morgon och hon måste iväg. Jag ligger kvar ett tag innan jag stänger hennes dörr och går ner för trapporna och ut i solen.

T.

lilla landet.

Jag arbetar nu med en ny bok och utställning, lilla landet blir ett bra arbetsnamn, har knipsat fokuserat sedan i våras, och nu är det tid för första gallringen. Jävlar vad mycket skit som fastnar på negativen, ja så är det, negativ blir det när det är på riktigt. Är absolut ingen bakåtsträvare, det är egentligen inget större fel på det digitala, men det är inte roligt. Och jag måste ha roligt, det är förutsättningen, annars kan jag lika bra skita i det.

Hade en gammal vän på besök igår för lite kritik. Det är viktigt för mig, att bolla lite på vägen, även om det oftast blir som jag redan bestämt i alla fall. Men det kommer att ta tid, minst ett år till, det måste få ta den tid det tar när man arbetar som jag. Innan dess blir det en porträttutställning...


...och innan dess blir det vernissage på Konstnärsgården i Jönköping.

T.

Ps. Annars är det fortfarande kantarellerna jag drömmer om.