Den Stora Tystnaden.

Sommaren är kvar och dunkar varmt och jag är här igen och borde uppdatera min hemsida. Allt känns historia. Bilderna är inte mina längre. Istället sitter jag i bunkern och arbetar med ett skivomslag och hör ryssen dundra fram på avstånd. Röda armén är tillbaka större än punk, du, säg vad du känner eller var tyst, konsten kan aldrig fjättras och sättas i bojor. Han borde förstått. Vad finns att förstå. Det finns en tjej, en tjej jag velat arbeta med länge, till sist hinner tiden ikapp och nu föll allt på plats och frågan kom samtidigt. Vi gör något som aldrig annars skulle bli gjort. Inte så här och inte dubbelt och inte tyst. En vinglig resa genom Köln och Hamburg och Berlin. Kanske inte i nämnd ordning men tåget går. Det var i lördags. Jag fick höra att filmen vi gjorde, ett annat liv, eller another life, som översättaren så finurligt döpt om den till, ska visas i Tjeckien nu i höst, och det rinner iväg när träden börjar brinna här och böckerna tar sig längre in. Jag tog steget före och startade en liten litteraturcirkel i trappuppgången. Deckarna gick först. Det var efter Frankrike men före Gotland och Kajsa Grytt. Som boken om mig själv. En trave med lästa pocket utan värdering och någon inbunden ställdes innanför porten, till höger, som det sig bör, när jag går in, och till vänster när jag går ut, höger eller vänster, spelar det någon roll, egentligen, allt handlar bara om perspektiv och viljan att sätta livet högst i en sönderslagen värld. Vart ska jag gå då. Vilken håll ska vi ta. Det finns historier som aldrig berättas. Författaren och jag har tagit våra promenader i år i maj, i juni, i juli, i augusti, och i september promenerar vi på vår sista stig ihop, och sen, sen ska en utomhusutställning hängas och alla berättelser berättas luftigt och tungt. Inte ett ont ord. Det är fint att vara två när inget behöver sägas. Vi skrattar hellre än sätter punkt. Om du läser det här bakom ett galler någonstans vet du nu att musiken aldrig tystnar. Basen dunkar varmt genom kalla väggar och ordningen vibrerar och spricker sönder till slut. Inga tigertanks och inga sturmgewehr kan ändra tiden. Man kan välja att sjunga på allvar, eller dansa, eller vara tyst, och fundera och analysera och tillbe den stora apatin. Sitt inte där och tänk. Jag har annat att göra och kniper således käft ett tag. Räkna inte dina dagar. Håll bara ut en liten stund till.

T.