Här är Den Sköna Sommaren.

Nu blommar din strand och nu glittrar din vik och midsommarnatten ligger bakom. Jag funderar över själva genomförandet av högtiden. Är det inte egentligen ett lite underligt beteende, jag menar, lite märkligt är det väl att alla ska äta samma sak samma dag, kanske handlar det bara om gemenskap, att höra hemma, jag vet inte. Allt jag vet är att det är fint när människor stannar upp och äter tillsammans. Jag tycker om att äta länge.

Det är nog inte direkt svenskt. Vad är direkt svenskt.

Det är svårt. Allt är blandat och inget är konstant. Hörde om Moment Agency och deras arbete Scandinavian Moment. Pieter och Elin och Johan och de andra fotograferna korsar små samhällen och dyker ner i fenomenet Skandinavien. Det får mig att minnas när Andreas och Camilla och Björn och jag reste runt i de nordiska länderna med ungefär samma vision. Tiden går förbi. Om jag inte minns fel bör det snart vara över fem år sedan nordborboken lanserades. Det är med ett visst nostalgiskt skimmer jag tänker tillbaka på när vi satt lite halvdragna i natten efter vernissagefesten på Nordiska Ministerrådet i Köpenhamn, det var fint då, men livet är förgängligt och går hela tiden vidare, det är bara så det är. Don´t look back. Nu är Björn försvunnen och Camilla dansar underbar tango och Andreas träffade jag utanför Moderna Museet igår. Satan följer mina spår höst och vinter och vår och han jagar mig om sommaren i blommande snår.

Vad gör jag själv.

Direkt ingenting idag. Jag sitter mest här i skuggan och skriver och har precis skickat iväg ett underlag till tryck. Fem bilder förpackade i ett stiligt silkeskuvert. En slags kampanj som ska köras nu under Almedalsveckan på Gotland. Det är inte partipolitik. Aldrig. Det är krig och politik som har fördärvat vår jord. Omaha och Juno. Mina tankar är redan ute på den franska landsbygden, men först ett litet hotellrum i Paris, och sedan snabbt ner för trapporna till Saint Lazare och upp på tåget och iväg. Jag älskar det. Vad är det med Frankrike. Jag vet inte riktigt. Möjligen kan det vara livet, och maten, eller maten och maten, det handlar snarare om förhållandet till maten, att sitta i timtal på en krog och prata och äta och dricka, livet. Det är inte lätt för en pojke ifrån norr att förstå. Men här är den sköna sommaren som jag har lovat dig.

Det är inte ju direkt svenskt.

Hon i rött är ifrån en natt på Island. Andra resan tror jag. I baren på en krog blir jag bjuden på fest i en övergiven fiskfabrik, och tjejen kommer fram och ber mig om cigaretter, hon får inga, jag har inga, jag tar en bild istället, och hon surnar till och försvinner. En bit därifrån. I gryningen. Träffar jag henne igen sittande i en trappuppgång. Hon gillar inte bilden men tycker ändå att det låter förtjusande att vara med i en bok. Absolut svenskt och jag seglar till ett varmare land.

Irving Penn gjorde sina resor och lär ha sagt:

"Den största utmaning som porträttfotograf är att komma förbi den fasad människor själv försöker presentera. Ett bevis på ett lyckat resultat kan därför faktiskt vara att den porträtterade inte tycker om bilden. Ingen upprörs över en tråkig bild."















Undrar om hon var och tittade på sig själv när utställningen hängde i ett svart och ruinerat Reykjavik. Troligen inte. Vi sågs aldrig igen. Nu är sommaren här. Det är våren som är slut.

T.