Tillsammans Är Man Mindre Ensam.

Våren börjar komma på riktigt nu. Med den en rastös längtan till kajerna i Christianshavn och bänkarna och becksen i Friedrichshain - men först ska jag i veckan ära vår kungliga huvudstad med ett litet besök. Om jag inte minns helt fel, vilket kan vara högst troligt med tanke på att jag vistas kortare tider på flertalet platser runt om i landet de senaste åren, men enligt vad jag kommer ihåg har jag inte varit uppe i Ståkkolm sedan jag fotograferade författarinnan Anna Gavalda i hennes svit på hotell Lydmar mitt emot skärgårdsbåtarna. Jag minns hennes roliga svar när jag bad henne ligga lite avslappnat i soffan med fötterna upp på armstödet. Hon tittade på mig och sprack upp i ett stort leende och sa med sin vackra franska brytning:

-Of course. I am your toy ...


Det blev inte den bilden i soffan tidningen körde. Men mötet med Anna är bevarad både i tryck och i mitt hjärta. Många av mina bilder bär på ett minne, en bråkdel av en sekund som sammanflätas till berättelsen om mitt liv, och den sanningen går aldrig att förneka. Nu precis har jag hängt en utställning med nytagna gatubilder från Paris där alla printar bär på en berättelse med personliga minnen av möten och händelser - men även en öppning som släpper in betraktaren för att man ska kunna skapa sin egen upplevelse. Det är det som är fotografins styrka och det är det som gör utställningar intressanta. På tal om det. Jag har ännu inte varit på Fotografiska och jag funderar på att göra ett besök och ta del av andra människors historier när jag ändå är på plats. Det blir ofta så för mig. En sak blir till en annan.

T.